The Delines är Willy Vlautins, författare och ledare för lågintensiva americanagruppen Richmond Fontaine, nya band.

Colfax liknar Richmond Fontaine. Anspråkslösa »enkla« låtar som efter ett antal lyssningar växer och det ganska mycket tack vare texterna. Eleganta och poetiska texter med Vlautins förkärlek för historier från det sorgsna men ändå hoppingivande.

Men det nya, och det stora, är framförandet. Sångerskan Amy Boone (från The Damnations) lyfter Vlautins historier och melodier till nya höjder. Sångerna får helt plötsligt ett större musikaliskt omfång med hennes röst. För mig påminner Amys sång ganska mycket om Natalie Merchant (lyssna gärna på hennes fina »Motherland« från 2001).

Amy Boone har den typ av röst du kan höra i en bar som inte har sett dagsljus på lång tid. Där jukeboxen är välanvänd och blandar Stax, country och Big Star. Boone framför Vlautins sorgsna ballader som om det precis är stängningsdags och bara människorna som »letar« är kvar.

På “The Oil Rigs At Night» är hon den som flyr från äktenskapet. På «State Line» en ogift kvinna som försöker fly en förtryckande familj och lika övertygande sjunger hon på «I Wont Slip Up” som tonåring med problem i flickrummet.

Det är country och soul i bästa förening med Vlautins novelltexter i centrum. Tucker Jackson spelar elegant pedal steel och Jenny Conlee, från The Decemberists, hanterar sina keyboards alldeles utmärkt.

Richmond Fontaine är inte nedlagda, men en kreatör som Willy Vlautin behöver förstås fler kanaler för att få utlopp för sitt skapande och The Delines slår allt han skapat med Richmond Fontaine.

»He Told Her The City Was Killing Him« borde ligga som A1 på alla sorgsna barers jukeboxar.