Recension
DeMeyer, Brigitte
Savannah Road
(BDM)

»Savannah Road« är en svit sånger inspirerade av musikern Gregg Allmans nyligen utkomna självbiografi och av den amerikanska söderns speciella gotik med ångande träsk, brännande sol och hoodoo-ritualer.

DeMeyer har skrivit en svit sånger färgade av Tony Joe Whites träskrock, svart gospel och blues, folkmusik och en gnutta New Orleans-jazz.

Skivan är i princip akustisk, men tack vare producenten gitarrvirtuosen Will Kimbroughs infärgningar med slagverk, ett ensamt munspel och klickar av klaviaturer framstår låtar som titellåten, »Lightnin´Poor«, »Conjure Woman« och »Honey Hush« som fullfjädrad sydstatsrock, medan »Please Believe Me« blir svidande blues.

DeMeyers sensuella röst ångar av sex i »Lightnin´ Poor« och hon förvandlar gumbo-låten »Simmer Right« till en avlägsen kusin till Marleys »Stir It Up«. »Say You Will Be Mine«, »Worker« och »Home Ground« har ljuvliga melodier och underbart akustiskt fingerplock medan avslutande »My Someday« är nästan psalmliknande i sin skönhet och himmelska stämsång.

»Savannah Road« är utan tvivel Brigitte DeMeyers bästa album. Hittills.

/Christer Olsson