Recension
Merrymouth
Wenlock Hill
(Navigator Records)

Merrymouth är ett engelskt tremannaband. Folkmusikorienterat ska sägas. Och ett engelskt folkmusikorienterad band kan vara mycket. Allt från The Watersons till The Kinks. Ja, ännu bredare än så om man vill ta i. Och så är det också här. Nästan. The Beatles från Sgt. Pepper-tiden sveper förbi. Harmonisången och orkestreringen från den perioden är uppenbar i »That Man«. Och »Teardrop Serenade« blir nästan Ray Davieslik engelsk pubvaudeville. Deras omarbetning av The Stranglers »Duchess« för den över i en ny era. Att sedan dessutom göra en folkligare tolkning av The Stone Roses »I Am The Resurrection« med trerösters harmonisång, piano och stråkar är bara enastående.

Det finns ett starkt drag engelskt 60-tal. Popmusik och folkpop med en orkestrering som går från det lilla till det stora. Väl anpassat efter Simon Fowlers fylliga och varma röst med sitt stänk av West Midlanddialekt.

Merrymouth består av ledaren från Ocean Colour Scene, Simon Fowler, som har tagit med sig bandkompisen Dan Sealey plus inplockade Adam Barry, som har hand om keyboard. Utomordentligt stöd har man även av gästerna John McCusker violin, Ted Atkinson trummor, Catherine Harper cello, Andy Derrick trombon, Nick Lyndon bas, Anthony Jones trumpet och Hugh Thomas klarinett. Från och till skapar de en både spännande och njutbar ljudbild. Inte minst är det samarbete mellan piano och fiol och piano och cello som ger Simon allt det utrymme han behöver för att lägga sin sång alldeles rätt.

Simon Fowler och Ocean Colour Scene hade sin storhetstid under senare halvan av 90-talets Brittpoptid med albumen »Moseley Shoals«, »Marchin´ Already« och »One From The Modern«, som klättrade till toppen på den engelska försäljningslistan. Med en lite annorlunda bandsättning startade Simon sitt soloprojekt för två sedan med plattan »Simon Fowler´s Merrymouth«.

Inspirationen till låtarna på Merrymouths »Wenlock Hill« kommer från många olika håll. Det skulle kunna ge en splittrad och inte så väl sammanhållen följ av sånger. Mer en form av individuella nerslag än en stor helhet. Titelspåret »Wenlock Hill« har till exempel fått sin inspiration från A E Housemans lyrikserie »A Shropshire Lad« och den traditionella »He Was A Friend Of Mine« har blivit en melankolisk hyllning till John Lennon. »Salt Breeze« är en skuttig 60-talspoplåt med fint piano av Chas Hodges. »Blink Of An Eye« är en ballad med tankar kring ålderdom och samhörighet.

Simon Fowler och resten av gänget kring Merrymouth är en kombination av erfarenhet, kunskap och osviklig musikalisk känsla för hur engelsk pop och folkorienterad pop ska låta. »Wenlock Hill« är ett bra exempel.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify