Recension
Krygowski, Adrian
Roam
(Ditto Music)

Fram till augusti 2011 arbetade Adrian Krygowski på ett stort telecom-företag i Norra Virginia, skrev låtar och spelade gitarr på kvällarna och spelade live på olika klubbar och barer på helgerna. Han hade precis spelat in sin första cd ”Hope for us” och mådde ganska bra i största allmänhet.

En fackligt organiserad strejk vände upp och ner på tillvaron. Anställda började misstänka och ange varandra för strejkbrytare och det uppstod handgemäng och trakasserier. Polis kopplades in och läget blev alltmer spänt.

Krygowski tog allt oftare sin gitarr och flydde till en övergiven baseballarena. Där satt han ensam mitt på spelplanen, sjöng sina låtar, funderade över människors trångsynthet och över vart han skulle ta vägen. Svaret blev att det var dags att bryta upp och ge sig av. Det blev också refrängen i titellåten till nya cd´n:

Feel like there's nothing there to surround you
Like nothing at all
And it's time to move on
Time to roam

Sedan dess har han gjort mer än 400 spelningar kors och tvärs over USA, flyttat till Nashville och fångat upp två bandmedlemmar, Paul Niehaus (gitarr och pedal steel) och Jared Manzo (ståbas), längs med vägen. Niehaus har tidigare spelat med Calexico och Justin Townes Earle.

Vi får bara sju låtar och knappa 25 minuter musik på nya cd´n. Men det är kvalitet rakt igenom. Sex av dem är välskrivna låtar om den arbetande människans rastlöshet, kärlekskrångel och en återkommande känsla av att vilja bryta upp och gå vidare.

I »Chicago« sjunger han först:

Built a good life here, a little piece of heaven

men konstaterar sedan att det är något som saknas med orden:

Chicago, I been waiting on sunrise for way too long

Med låtar som »Roam«, ”Ohio”, ”Wisconsin #2”, ”Chicago”, ”Shot in the dark” och ”Bailout brawl” placerar sig Krygowski någonstans mellan Ryan Adams och Josh Ritter i cd-hyllan.

”Drunkard´s hiccups”, en traditionell sång från Texas med en alldeles egen historia, bryter av med fioler och allsångsrefräng. Den är från början känd som ”Jack of Diamonds”. Den har spelats in av en mängd olika artister genom åren med olika titlar och med många ändringar i texten. Blind Lemon Jefferson gjorde den populär redan 1926. Countrysångaren Tex Ritter spelade in Jack of Diamonds tidigt i sin karriär och senare en annan version han kallade ”Rye Whiskey” Krygowskis variant tar möjligen vid där.

Kanske vill han föra sångens tradition vidare och vara en del av den långa rad av artister som format låten genom åren. Eller så passar odiskutabla sanningar som ”If the whisky don´t kill me I´ll live til´ I die” alldeles utmärkt i väntan på soluppgång där han nu befinner sig. Men om vi kommer på oss själva att sjunga den refrängen lite för ofta är det troligen dags att fundera på förändring. Dags att leta upp en baseballarena.

/Mattias Syrén

Lyssna på Spotify