Recension
Kelley, Irene
Pennsylvania Coal
(Patio Records)

»Pennsylvania Coal« är Irene Kelleys tredje skiva, några singlar och en skiva i MCA:s valv oräknade. Det är också ett album där Irene Kelley fortsätter på den väg som hon stakade ut på »Simple Path« och »Thunderbird«, alltså en väl avvägd blandning av bluegrass och klassisk, akustisk country. Rhonda Vincents skivor på Rebel och de senare albumen med Claire Lynch ger anknytningspunkter.

»Pennsylvania Coal« är också en skiva där Irene Kelley följer familjespåren. Hon växte upp i en liten stad i Appalachernas gruvdistrikt, och skivan anknyter i sina teman till »Coal« och »Calling Me Home« med Kathy Mattea och Patty Loveless »Mountain Soul«-skivor, men även till Tawny O’Dells romaner om Pennsylvanias slitna gruvstäder. Sångerskornas hemstater West Virginia, Kentucky och Pennsylvania bildar också ett bälte i Appalacherna.

Men Irene Kelley är mer påtagligt självbiografisk i sina sånger. I titelspåret deklarerar hon att »You don’t sell your soul / For another load of Pennsylvania coal«. Hon tolkar drömmen om ett bättre liv »down the road« men ser också hur kolet utövar sin dolska makt, binder arbetarna och deras familjer i ett armod som fortplantas genom generationer.

Men människorna lever också sina liv i gruvans skugga. Irene Kelley ger gripande ögonblicksbilder av drömmar, längtan, kärlek och vardagliga bestyr och nöjen. Irene Kelley befinner sig i countryns emotionella centrum med sina tolkningar av det pågående livet, livet bortom all glamour och förställning.

Kompet är förstklassigt. Stuart Duncans fiddle driver på, stöter och vrider om ljudbilden med oväntade inpass och vinklingar. Bryan Sutton hänger av sig gitarren i några spår och ger en rustikare ljudbild med tungt banjoplock, medan Adam Steffeys mandolin mjukar upp konturerna.

Och i bakgrunden hör vi Dale Ann Bradleys, Rhonda Vincents, Trisha Yearwoods, Claire Lynchs och Darren Vincents röster.

»Pennsylvania Coal« är en glimrande skiva.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify