Visst kan man lite enkelspårigt stoppa in Doug Paisley i början 1970-talet i närheten av James Taylor, Don Williams och likasinnande. Lika lätt är det att jämföra honom med Guy Clark när man kommer till »Old Times« på hans nya album »Strong Feelings«. Inga dåliga jämförelser men lite orättvist eftersom han har ett starkt eget uttryck i både röst och melodier.

Själv blev jag mycket förtjust i Paisleys självbetitlade debutalbum från 2009. Det var ett album med melodier som man alltid gick och nynnade på och det var country med en ny röst. Uppföljaren »Constant Companion« året därpå var mer av samma sak men låtarna var inte lika starka. Med »Strong Feelings« har Paisley öppnat upp ljudet, hans röst har blivit starkare och tydligare. Det är lekfullt, glatt och samtidigt sorgset. Det tar några steg mot rock och blues även om countrygenerna fortfarande dominerar.

»Song By Love Can Sing« är en drömmande sång om kärlek och saknad, med en pärla till keyboardriff från The Bands Garth Hudson som gästspelar. Han är också den centrala punkten i albumets höjdpunkt »What´s Up Is Down«. En »nattballad« som mycket väl Tom Waits hade kunnat skriva. Garths pianospel och Paisley duett med Mary Margaret O´Hara är en kärlekssång inramad som ett klagomål. Kanske avslöjas en förbjuden affär, eller en oärlig relation. Melodins stämning är så exakt kalibrerad som ett nervöst flöde av en blandning av kärlek och sorg. Den är nästan sex minuter lång men går att lyssna på om och om igen.

Inledande »Radio Girl« har ett varmt anslag i melodi och sång att texten, som kanske är lite väl mycket countrypastisch, kommer i andra hand. »It´s Not Too Late (To Say Goodbye)« är en konventionell country med elegant ljuvlig akustisk gitarr från Emmett Kelly (Will Oldhams gitarrist). »To and Fro« är den rockiga låten och utmärker sig för sitt Crazy Horse liknande riff. Avslutande »Because I Love You«, är en akustisk duett med O’Hara. Ett perfekt avslut på detta album.

Själv beskriver Doug Paisley albumet som 'bara 10 nya låtar'. Det räcker långt. Nu borde han göra en Europaturné, gärna med Garth och Margaret som resesällskap.