Recension
Russell, Tom
Museum of Memories vol. 2: 1973-2013
(Frontera Record)

Den första skivan jag hörde med Tom Russell var den starka ”Poor Man’s Dream” (1989) som ju innehöll klockrena klassiker som ”Blue Wing”, ”Spanish Burgundy” och ”Gallo Del Cielo”. Jag gillade honom direkt och insåg att här hade vi en låtskrivare av rang. Men han framstod helt klart som en udda figur. På den tiden spelade han in sina skivor i Norge och sjöng låtar om Oslo. De följande skivorna jag köpte, t.ex. de likaledes tidiga ”Road To Bayamon” (1987) och ”Hurricane Season” (1991), tyckte jag var mer ojämna. Ibland upplevde jag att Tom Russell Band (som han spelade med på den tiden) hamnade lite för nära Springsteens flåsiga Americana-rock för min smak.

Sedan såg jag honom live en kväll i den lilla cafédelen på KB i Malmö. Det var en gratis konsert och det kan inte ha varit mer än 30 personer i lokalen. Han uppträdde själv med den lysande gitarristen Andrew Hardin och presenterade låtarna från den fantastiskt ambitiösa och då ännu outgivna sångcykeln ”The Man From God Knows Where” som handlade om hans förfäder från Irland och Norge. Då blev jag verkligen frälst. Här var en artist som hade allt – intelligens, karisma, mod. Och inte minst en enastående förmåga att fånga miljöer, karaktärer och idéer i sina låtar.

Därefter har jag naturligtvis köpt allt som mannen har gett ut. Och när man tittar närmre på hans diskografi ser man att Tom Russell med några få undantag har gått från klarhet till klarhet i en mycket lång och spännande karriär. Han blir helt enkelt bara bättre och bättre. Under de två senaste decennierna har Tom levererat en lång serie intelligenta, utmanande och genomarbetade album där han utforskar sin egen och Amerikas historia. De allra viktigaste skivorna efter ”The Man From God Knows Where” är enligt min mening den otroligt jämna och fina ”Borderland”, den mycket märkliga och fascinerande ”Hotwalker” samt den fullständigt lysande ”Love and Fear”. Att han skulle kunna toppa dessa var egentligen helt osannolikt men det var ändå precis det som hände med de senaste mästerverken ”Blood and Candle Smoke” och ”Mesabi”). Idag är Tom Russell enligt min mening definitivt en av vår tids största artister och låtskrivare. Att den stora publiken aldrig har upptäckt honom förändrar på inget sätt detta faktum.

När några entusiastiska fans nu har sammanställt den andra volymen av Russells egen lilla ”bootleg series” – kallad ”Museum of Memories” i samarbete med Village Records i Kansas (enda stället som säljer skivan) är det alltså något som jag åtminstonde inte tänker missa. (Den säljs i en begränsad utgåva). Den första volymen som kom för över tio år sedan (2002 var det) bjöd på många underbara rariteter och livespår. Till skillnad från den gången presenteras materialet här i omvänd kronologisk ordning vilket fungerar förvånansvärt väl. Vi färdas alltså tillbaka till historiens början som i detta fall som är tidigt 70-tal. Den mycket märkliga och originella duo som Russell bildade med Patrica Hardin i mitten av detta decennium är representerad med två spår där balladen ”Leaving Texas” är en ovanligt vacker sak. Mellan detta och den nya inspelningen av ”Old Salltillo Road” som inleder skivan finns en rik samling hugskott, bortglömda spår från studioinspelningar och unika livetagningar. Ljudet är ibland lite brusigt och defekt men det får man tåla.

Detta är en skiva för de inbitna fansen och naturligtvis är inte allt riktigt lika bra som på Tom Russells sentida studioproduktioner. Men det här materialet erbjuder en slags alternativ historia som är mycket uppfriskande och underhållande. Det handlar inte om perfektion här utan det viktiga är att presentera unika ögonblick i ett konstnärskap som uppvisar en imponerande bredd och originalitet. Det är kul att höra Tom Russell låta som Doug Sahm i deras gemensamt komponerade bagatell ”I Hate To Tell You I Told You So” komplett med ett åttiotalsaktigt sound. Och den fina livetagningen av ”Fields of Athenry” gör ju att man blir mycket nyfiken på den där privata samlingen med irländska sånger som Tom tydligen spelade in som julklapp till sin familj. En specialitet hos Tom Russell är hans intresse för biografiska låtar om kända personligheter och mytiska hjältar där han ofta finner en originell infallsvinkel på deras historia. Här stöter vi på Elvis Presley som barn (”Old Saltillo Road”). William S. Burroughs (”Neighbors”), Hank Williams (”The Coat That Hank Williams Wore”) och den nederländska målaren Willem de Kooning (”de Kooning”). Den fina duetten med Amos Garrett på “Business End of The Blues” och den ömsinta vaggvisan “Amish Lullaby” är några andra omedelbara favoriter.

Omslaget pryds som vanligt av en av Tom Russells egna målningar. Det är ett självporträtt vilket förmodligen får ses som en referens till idolen Dylans nu åter aktuella ”Self Portrait”. Som sagt, detta är kanske inget essentiellt material men det är verkligen inte dåligt för det. Det duger gott som något att lyssna på i väntan på nästa stora mästerverk från Tom Russell. Tydligen blir det den utlovade tredje delen i hans Amerika- trilogi som inleddes med ”Man From God Knows Where” och fortsatte med ”Hotwalker”. Nu blir det tydligen en ”cowboy-opera” och förhandsrapporterna gör bland annat gällande att Tom varit nere i Texas och spelat in material med Joe Ely och Jimmie Dale Gilmore. Det kan ju bli hur spännande som helst.

/Roger Jönsson