| |||||||
Recension
Del-Lords, The
Elvis Club
(Blue Rose Records)
Äntligen! Efter 23 år är våra favorit-NYC-rotrockare tillbaka. Passionerade, okonstlade, ärliga, äkta, jordnära. Något lugnare tempo än förra gången det begav sig. Bortsett från tre onödiga blueslåtar (»Me and the Lord Blues«, »Chicks, Man!« och »You Can Make a Mistake One Time«) precis så fantastisk som jag hade hoppats på.
Skivan drar igång med melodiösa »When the Drugs Kick In«. På ytan en ganska glad rock'n'roll-singalong, men med en text som förklarar varför Scott Kempner så många gånger försvunnit från radarn under alla dessa mellanår.
I was right in the middle of a big idea
when the drugs kick in
I forgot everything right then and there»
«I tried and tried but the drugs always win
when the drugs kick in
Kempner briljerar också i kärleksgrubbel-balladen »All of My Life« och superklistriga retropärlan »Everyday« som han skrev tillsammans med Dion DiMucci på 90-talet.
Jag gillar också hans rock'n'roll-bagatell »Damaged« och Flamin' Groovies-melankoliska »Silverlake«.
Eric Ambels stora ögonblick på skivan kommer med »Flying«, en låt som passar hans röst perfekt. Ambel tacklar också Neil Youngs »Southern Pacific«.
Bandet kompletteras av originaltrummisen Frank Funaro och nye basisten Michael DuClos (även om Yayhoos-basisten Keith Christopher tar hand om fem av spåren på skivan).
Men varför inte ta en titt på Scott Kempners tidslinje för att försöka reda ut vad han gjort under alla de där 23 mellanåren (och dessförinnan).
1974-1980 Dictators. Kallar sig Top Ten men spelar inte förstafiolen. Tre LP.
1982-1990 Del-Lords. Obestridlig konstnärlig ledare. Fyra klassiska album och fantastiska konserter.
1991- Dictators återförenas och spelar fortfarande från och till. Släpper studioalbumet »D.F.F.D.« (2001) och liveskivan »Viva Dictators« (2005).
1992 Utkommer med lyckade solodebuten »Tenement Angels« kompad av Skeletons. Turnerar i Sverige med tre-sets-kalaset Dave Alvin / Scott Kempner / Skeletons.
1994-1995 Går med i Dave Kincaids grupp Brandos och medverkar på »The Light of Day« plus »In Exile - Live«. Turnerar som duo med Dave Kincaid i Sverige våren 94.
1995-1996 Låtskrivarsamarbete plus liveband med Dion. Skivan Dion 'n' 'Little Kings: »Live In New York« släpps några år senare.
1995-1997 Mentor åt Ed Pettersen på albumen »Desperate Times« och »Somewhere South of Here«.
1997-2002 Mentor åt Scott McClatchy på skivorna »Blue Moon Revisited« och »Redemption«. På covern av The Bands »The Weight« sjunger Scott K, Scott M, Dion och Willie Nile var sin vers.
1999 Sammanställer »Get Tough: The Best of The Del-Lords«.
2008 Dags för andra soloalbumet »Saving Grace«.
2009 Del-Lords fyra album återutges med fem bonusspår vardera utvalda av Kempner. Han står dessutom för intressanta liner notes.
2013 Del-Lords comeback-CD klar efter några års arbete. Återkomsten började egentligen med att bandet tackade ja till en liten återföreningssväng i Spanien. Har precis turnerat i USA och kommer nu över till Europa. Enda Sverige-spelningarna blir hos Dr Rock / St Gertrud i Malmö 20:e och 21:a november (biljetter finns kvar till den 20:e). Kempner har också sammanställt ytterligare två skivor med Del-Lords: »Right For Jerry Vol.1« (outtakes 1982-1986) och »Right For Jerry Vol.2« (outtakes 1986-1990). Finns att beställa via hemsidan.
Eric Ambel å sin sida har förutom sina soloskivor »Roscoe's Gang« (redan 1988), »Loud & Lonesome« (1994) och »Knucklehead« (2004) spelat i »supergruppen« Yayhoos tillsammans med Dan Baird, Terry Anderson och Keith Christopher vilket resulterat i underhållande »Fear Not the Obvious« (2001) och »Put the Hammer Down« (2006).
Han är ju dessutom en framstående americana-producent som tagit sig an bland annat Nils Lofgren, Greg Trooper, Bottle Rockets, Backsliders och Mary Lee Kortes (frugan) i sin egen studio Cowboy Technical Services Recording Rig. Han ansvarde också för uppskattade rockbaren Lakeside Lounge och spelade i flera år med Steve Earle & The Dukes.
/Urban Henriksson