Recension
June, Valerie
Pushin´ Against A Stone
(Concord)

Man försöker hänga med. Ta till sig all ny musik som man läser om, lyssnar på och letar fram själv via våra moderna tiders alla hjälpmedels ständiga flöde av ny musik. Och oavsett om det rör sig om en samling med amerikansk blues från 30-talet, nya tuareger från väst-Afrika eller nyaste nytt från västvärldens överflöd så blir man alltid lika glad och överraskad när man hittar artister som använder det traditionella för att göra det till nyaste nytt.

Valerie Junes fjärde album gavs ut redan i maj men jag har fastnat för det först nu. Nu, någon månad efter den svenska fantastiska sommaren. Hon kommer från Tennessee med både Memphis och Nashville inom räckhåll. Hon gör låtar som får en att tänka country, blues, gospel, soul och så mycket annat. Hon spelar gitarr, banjo och ukulele och på albumet ”Pushin´ Against A Stone” är varenda låt en egen utplockad pärla.

I kyrkan fick hon lära känna gospel-musiken, med sin pappa fick hon lyssna på R&B och soul, vilket senare ledde till att hon hjälpte pappa artistpromotorn med att affischera hemstaden för konserter med Prince och Bobby Womack. Nu har The Black Keys frontman och producent Dan Auerbach varit producent. Mannen som har rockhistorien i innerfickan och kombinerar den med nyskapande produktioner och påhittigheter.

Albumet lyckas inte riktigt bilda någon helhet, men det är en bisak. Det blandas stilar och sånger på ett märkvärdigt sätt. Men allt starkt rotad i den amerikanska södern, ledd exemplariskt av en mycket begåvad musiker och sångerska. Dessutom är omslaget säkert ett av årets snyggaste - vilket ger lite extrapoäng i min värld.

Valerie June gör det gamla soundet nytt igen. 2014 blir hennes stora genombrottsår.

/Thomas Lundvall

Lyssna på Spotify