Recension
Crankshaft & The Gear Grinders
What You Gonna Do
(Egen utgivning)

Det finns en TV-dokumentär som handlar om musiklivet i Minneapolis. Titeln är självklar: »Stan är så kall att musiken måste vara het« lyder den i en någorlunda fri översättning.

Jag har aldrig varit där, men jag har börjat rota i skivsamlingen för att se om jag har några plattor som kan stilla min hastigt uppkomna nyfikenhet på denna musikaliska metropol, belägen långt ute på den amerikanska vischan i Minnesota. Minneapolis lär varaa en kreativ stad, där musik hör till de kulturyttringar som drar till sig både utövare och en stor publik. Man rör sig i det Warehouse District som Prince, stans store son, uppmärksammade i filmen Purple Rain. Det var här musiklivet började blomstra i slutet av 1970-talet och här lockar sedan dess klubben First Avenue, som är stans motsvarighet till Malmös KB. Bland de lokala banden som har debuterat här och sedan blivit stora ute i världen kan nämnas Paul Westerberg & The Replacements, Hüsker Dü, Soul Asylum m. fl.

Och snabbt var det fler och fler artister från hela USA, som såg till att lägga in besök i Minneapolis på turnéplanen. För gick det bra här, då gick det bra i resten av världen. Joe Cocker, U2, Tina Turner och Ramones hör till dem som vet detta.

Men nu skulle det handla om en trio som heter Crankshaft & The Gear Grinders, som jag tror blir Minneapolis nästa exportvara. Bandet leds av sångaren, gitarristen samt kompositören Alexander Larson, en av många med svenskklingande namn som finns i det här området.

Bandet är en trio som snabbt växer upp till nästan ett storband i de låtar som kräver blås eller något annat som förstärker det som behöver förstärkas.

Texterna är raka, enkla och lättsamma även när de är allvarliga. I musiken spårar man detaljer tillbaka i tiden ända till Eddie Cochrans och Ricky Nelsons gamla singlar. Men det sammanlagda intrycket blir att Crankshaft & Co gör musik för 2000-talet med hjälp av låtar som alla kan ta till sig, i alla fall alla som gillar pop, rock, blues, swing och country.

Och Alex Larson är en man som vet vad han vill. För att inspelningen av plattan skull få rätt sound, ville han inte gå till en vanlig studio. Det rätta ljudet, menade han, skulle man få om alltihop spelades in i en gammaldags trälada med väggar av plankor och med stor rymd och högt till taket. Han hittade en gammal lada som han tillsammans med kompisar byggde om så att den blev precis som han ville ha den. Den kan studeras i det bifogade texthäftet. Crazy? Ja, men kul.

/Rune Häger