Recension
Herring. Emily
Your Mistake
(Eget)

Emily Herrings hörde sina föräldrar lyssna på Ray Price under sin uppväxt. I high-school hittade hon själv fram till Willie Nelsons skivor. Det är ingen vild gissning att Herring fortsatt plöja sig igenom countryns stora och små hjältar sedan dess.

”One sip of water” och ”With this in mind” skulle kunna vara från Lucinda Williams tidiga skivor, inledande ”Austin (ain´t got no) city limits” svänger i bästa Wayne Hancock-stil och i ”Your mistake” levererar hon en egenskriven låt som har Dwight Yoakams signum i den grad att jag trodde det var en Dwight Yoakam-låt. Även om textens kärna om ett möte på dansgolvet mellan en fördomsfull, onykter man och ett homosexuellt dansande par kanske inte är Yoakams allra vanligaste tematik.

Det är inte heller utpräglat typiskt för Herrings texter. Hon skriver riktigt bra låtar om ett andningshål i tillvaron i ”Prairie Lea”, bitterheten över den hårda ekonomiska verkligheten i dagens USA i ”Wanna Holler” och en elegant country-ballad i ”Turquoise Earrings”.

Men som öppet homosexuell och uppväxt i Texas, som fortfarande har en lag mot ”homosexual conduct”, lyfts den typen av kopplingar och uttryck ofta fram i de intervjuer och recensioner som finns.

Den attityd och integritet som krävs för att stå upp för sig själv och sina hållningar är dock utmärkande för tonläget i herrings musik. Eller som hon själv uttrycker det: »If it ain’t worth saying, it ain’t worth singin«. Det får mig att tänka på Per Perssons rader om att ”sångare utan orsak borde inte sjunga alls”. Herrings musik är befriande rakt framförd honkytonk med en underton av blues. Hon sjunger självklart, produktionen är stilren, hon har attityd och, inte minst, hon har orsak.

/Mattias Syrén

Lyssna på Spotify