Recension
Simpson, Sturgill
High top mountain
(High Top Mountain Records)

Den musikstil som brukar betecknas ”outlaw country” var i viss mån en reaktion mot ett alltmer tillrättalagt och kommersiellt sound från Nashville under 1960-talet. Det var råare, svängigare, tyngre och kombinerat med ett vilt leverne. Waylon Jennings var en av centralgestalterna inom genren.

Behovet av alternativ till tillrättalagd och kommersiell country från Nashville är väl lika stort idag?

Sturgill Simpson tar avstamp i ”outlaw”-eran på sin debut-cd, och han har hjälp av några av de bästa.

Dave Cobb har producerat (Jamey Johnson, Shooter Jennings) och i bandet finns bland andra Hargus Melvin ”Pig” Robbins på piano och Robby Turner på steelgitarr. Deras sammanslagna cv inkluderar så gott som alla countryartister värda namnet (Cash, Haggard, Jones, Jennings, Nelson, Kristofferson, m.fl.…).

Det är klassisk ”outlaw country” om landsvägar, tågräls, barer, honky tonk, whisky och marijuana. Men det är av den mjukare sorten där det moderna samhällets krav på medborgarna är inrotat i ryggmärgen och det vilda levernet uppblandat med en stor portion ansvar. Simpson sjunger att:

The most outlaw thing that I ever done was give a good woman a ring

och:

Well, I been spending all my money on weed n´ pills
Trying to write a song that´ll pay the bills

Känslan är att det aldrig spårar ur på riktigt. Räkningarna måste betalas. Det är ganska tryggt och under kontroll. I inledande “Life aint fair and the world is mean” ger han den moderna musiken (countryn?) en gliring:

Won´t hear my song on the radio cause that new sounds all the rage
But you can always find me in a smokey bar with bad sound and a dim lit stage

Det låter väldigt mycket Waylon Jennings. Det är stökigt, tillrättalagt och kommersiellt gångbart på en och samma gång. Var skivan är producerad? I Nashville naturligtvis.

Jag tror att Sturgill Simpson kommer att kunna både röka på och betala sina räkningar de närmaste åren. För han har gjort en av årets bästa country-cd.

/Mattias Syrén