Recension
Cole, Lloyd
Standards
(Tapete Records)

Att samla Fred Maher, Matthew Sweet, Joan Wasser (Joan As Policewoman) och några till för inspelningen av hans 11:e album ”Standards” är ingen dum idé av Lloyd Cole. Det akustiska har han lämnat hemma denna gång och även om han provade lite elektriska gitarrer på föregångaren ”Broken Record” så tar han det fullt ut denna gång.

”Standards” är verkligen ett Cole-album för elgitarr, bas och trummor. Ett album med mycket storstadskänsla jämfört med de senaste 5-6 albumen.

Som vanligt är det oerhört välskrivna melodier med texter som kan läsas som små noveller. Han gillar ju att analysera, fundera och diskutera popmusik men här känns det som att han har varit mer spontan i sitt skapande.

Alla låtar är skrivna av Cole förutom inledande ”California Earthquake” som John Hartford (som också skrev ”Gentle On My Mind”) skrev och Mama Cass gjorde en suverän version av en gång i tiden.
Singeln ”Period Piece” - känns som en längtan att titta tillbaka och i videon använder han sin egen son att vandra runt i NYC. Han sjunger ibland med en Lou Reed liknande röst och New York har säkert också inspirerat ”Opposite Day” där de inledande gitarrackorden är en medveten (kan aldrig tänka mig att det är omedvetet) blinkning till Televisions ”Marquee Moon”.

Dessutom får vi referenser till populärkultur, underfundiga ballader och Coles egen variant av country-pop. Han är ju 50+ nuförtiden och självklart ska han då ifrågasätta dagens ungdom. Vilket han gör smart och på sitt eget snirkliga sätt på ”Kids Today”.

Sen kan man fortsätta att referensskriva. ”Women´s Studies” påminner om hans egen ”To The Lions” och ”Silver Lake” är kanske en medelåldersvariant av klassikern ”Forest Fire”.

Och det kanske är alla referenser som han tänkte på när han döpte albumet till ”Standards”.

/Thomas Lundvall