Recension
Murphy, Elliott
It Takes A Worried Man
(Blue Rose Records)

Äntligen! Efter ca 22 studioalbum och 40 år i branschen kommer låten som förklarar allt: »Murphyland«. Det är där vi befunnit oss hela tiden. Snyggt klädda för en månskenspromenad i city där flickorna delar ut nejlikor att bära i kavajslaget. Allt är gratis och allt blir precis som man vill, Murphys lag gäller inte här..

Annars inleds nya skivan lite oväntat med traditionella Carter Family-sången »Worried Man Blues« (»It takes a worried man to sing a worried song«).

Men Murphy har inte blivit folksångare på gamla dar. Redan i följande »Angeline« är han tillbaka i sitt Murphyland med poetiska texter, elektriska gitarrer och vansinnigt granna melodier.

Att han befinner sig på »The Eternal Highway« är vi ju också medvetna om efter hans nyligen avslutade Sverigeturné.

We got wheels and we roll down this highway
We got wheels and we roll from town to town
So many stops along the way
You can look - but you can't stay
As we roll along the eternal highway

Murphys karriär har också varit en riktig resa. Hyllad som en av många nya Dylan på 70-talet med fyra fantastiska storbolagsplattor (Polydor, RCA & CBS) fyllda med låtar som »Last of the Rock Stars«, »Hollywood«, »Lost Generation«, »Diamonds By the Yard« och »Just a Story From America«.

Sedan som plötsligt helt oönskad kämpandes genom 80-talet med liten budget och små skivbolag. Hittade sen hem igen genom flytten till Paris där han alltid ansetts vara den rocklegend han verkligen är.

Och nu befinner han sig i en stark formtopp sent i karriären. Efter »Coming Home Again« (2007), »Notes From the Underground« (2008) och »Elliott Murphy« (2011) så är detta nya album fjärde fullträffen i rad.

Murphy förlitar sig som vanligt på sina favoritmusiker gitarristen / medlåtskrivaren Olivier Durand, Mink De Ville-veteranerna Kenny Margolis och Boris Kinberg och sin multiinstrumentalist till son Gaspard Murphy.

Murphy som var uppe på scen med Springsteen helt nyligen i Stockholm gästas på fina balladen »I Am Empty« av fru Springsteen Patti Scialfa. En låt som funkar att spela direkt efter »The River« eller varför inte Cohens »Hallelujah«.

»I Am Empty« föregås av likaledes fina halvfartsballaden »Then You Start Crying«. Murphys poetiska flöde toppas av Olivier Durands fina elgitarr i samspel med bandets fylliga sound.

Jag är fascinerad av Elliott Murphys långa, musikaliska resa och i sommar är han tillbaka, men då väljer han skärgårdsbåt som färdsätt (två kvällar på SS Blidösund i juli).

/Urban Henriksson