Recension
Miller, Jerry
New Road Under My Wheel
(Signature Sounds)

Fötterna spritter till av oemotståndliga dansimpulser när jag lyssnar på ”I've Got A New Road Under My Wheels”. Mitt ansikte spricker upp i ett stort leende. Detta är en skiva som gör en riktigt glad! Gitarristen Jerry Miller - för den bredare publiken kanske mest känd som själva motorn i Eileen Jewells fantastiska kompband - har släppt sin första soloskiva. Alla som sett honom live vet vilken formidabel gitarrist han är. Hans smakfulla och vassa licks förgyller alla låtar han spelar.

Gillar du fräck rockabilly-färgad och avskalad western swing behöver du inte leta längre. Detta är skivan för dig, och årets bästa förmodligen. Skivor med skickliga instrumentalister kan ofta bli riktigt trista då många sådana musiker saknar en konstnärlig sensibilitet och helhetssyn. Så är dock inte fallet här. Denna skiva är ett exempel på hur det ska göras. Musiken är lättsam och anspråkslös men också välgenomtänkt och superbt framförd. Jerry Millers egenkomponerade små instrumentaler som t.ex ”Round ’Em Up” och surf-kaskaden ”Slaughter On Roosevelt Boulevard” lyfter i välavvägda stycken fram olika delar av hans eleganta och sylvassa gitarrspel i förgrunden. Men han har också den goda smaken att varva detta med spännande vokala gästspel från Roy Sludge, Miss Tess, Eileen Jewell och Eric Royer i ett pärlband av underbara och underhållande låtar. Detta är en skiva som svänger. Och då menar jag rejält.

Låtlistan är som sagt full av höjdpunkter. Det var länge sedan jag hörde musik som så starkt återskapade känslan och soundet från 60-talets kassettband med truckermusik (ni minns sådana som man kunde köpa på världens alla bensinmackar). ”Eight More Miles To Louisville” som tydligen skrevs av Grandpa Jones är en låt som jag inte hört på länge men som ganska ofta fanns med på sådana samlingar. ”Travis Express” är en instrumental som frammanar det klassiska truckersoundet från Bakersfield och “Detour” med perfekt sång av Roy Sludge låter faktiskt precis som den store Dick Curless i sin krafts dagar! Sludge dyker upp igen i den fräcka ”Brother Drop Dead”, en jazzig rockabillylåt av finaste slag. Titellåten och den avslutande Bob Wills-klassikern ”The End of The Line” med Miss Tess är lika fina. Överhuvudtaget finns det inte ett dåligt spår. Det är bara att stoppa i cd-spelaren i bilen och njuta.

/Roger Jönsson