Recension
Jones, Jacob
Good Timin´ in Waynetown
(Electric Western Records)

Om vi plockar isär bitarna i det pussel Jacob Jones har byggt den här skivan av tror jag vi känner igen nästan varenda bit var och en för sig. Vi hittar ett gitarr-intro som doftar Delbert McClinton, Jerry Lee Lewis-inspirerade pianoslingor, en hel hög med bitar som blir till Ray Charles om vi sätter ihop dem, några soulsinglar från Memphis och ytterligare några bitar med textrader som

I don´t need no cream and sugar when she´s with me,
it´s my girl, sweeter than ice tea.

Vi har hört det förut. Några textrader kanske vi rent av har hört en gång för mycket.

Men låt er inte avskräckas. För det här är country`n`soul-rock direkt från hjärtat. Även om Jones har lånat lite här och lite där från rockhistorien så har han filtrerat det genom så mycket värme och spelglädje att det låter som om hela konceptet framförs för första gången.

I inledande ”Now that I´ve found you” och avslutande ”Don´t turn me loose” soul-svänger det allra mest. Och party har varit ett ledord för Jones i arbetet med skivan. Han säger i en intervju att han tröttnade på att vara singer-songwriter och ville få folk att skratta och dansa istället.

Inte ens när han sänker takten och sjunger om att tappa bort sig i Ohio eller om sin egen död i ”Don´t cry for me” blir det särskilt allvarligt. För han låter så glad. Och det har han all anledning att vara. Med en blåssektion i ryggen, fem olika kör- och gästsångare (varav en är Brittany Howard från Alabama Shakes), fioler, ståbas och en sångröst som är i direktkontakt med ett förlöst musikerhjärta kan det inte riktigt gå fel. Han lyckas till och med få mig att nynna med om damen som är sötare än iste…

/Mattias Syrén

Lyssna på Spotify