Recension
Rose, Caitlin
The Stand-In
(ATO Records)

Se upp i Nashville. Här kommer sångerskan som utmanar gamla traditioner med ett nytt friskt sätt att ta sig an country. I Nashville. Redan nu efter hennes tredje platta kommer pratet om var man skall placera detta unga löfte. Kanske inte som Loretta Lynn eller Lucinda Williams. Kanske inte heller som Patsy Cline eller Iris DeMent. Eller vem man nu associerar med. För rösten känns så där familjär och så komfortabel, men egentligen bär den sin egen alldeles speciella ton.

Och då blir också frågan om det egentligen är country vi hör. Eller är det rock och country, pop och country eller folk och country. Det vi med säkerhet vet, är att det vi hör är fantastiska arrangemang, soulfyllda kompositioner och hjärtskärande historier som på ett personligt sätt binder samman alla musikstilar till ett nytt fräscht anslag.

Om det förra albumet, ”Own Side Now” var ett mer tydligt countryalbum visar ”The Stand-In” att Caitlin Roses självsäkerhet har vuxit. Ackordet som öppnar ”No One To Call”, och hela plattan, är en väckarklocka. Hör upp, säger den och övergår sedan i mediumtempo till att berätta att det blir till att spela skivor när det inte finns någon att ringa till. Och det hela berättas med en uttrycksfull röst, med en ren och mänsklig, direkt ton. Samtidigt hade musiken nog inte blivit så sammanhållen utan det täta komp som stöttar, värmer och driver sångerna framåt i harmoni med Roses röst. Det är också gitarristen/organisten/pianisten Jordan Lehning och tillika pianisten/organisten Skylar Wilson som tillsammans med Caitlin Rose har skrivit de flesta av sångerna. Men här finns även som sig bör pedal steel, stråkar, blås, banjo, mandolin som komplement till det traditionella kompet. Som man egentligen inte riktigt hör om man inte lyssnar. En speciell favorit dyker upp i ”Silver Sings” där Spencer Cullums slidegitarr får en uttrycksfull roll i den enkelt effektfulla låt där texten meddelar:

You heard her say
”Silver sing so well”
Said it in the way that only
Broken hearts can tell

Historier om krossade hjärtan följs av kärlekens orättvisor. Den mjuka, falskt inbjudande elakhet i ” I Was Cruel” blandas med söta giftastoner i ”Pink Champagne”. Caitlin Rose sånger kommer från en mun på en person som inte bara är sårad, utan även känner sig utnyttjad. Komplexa känslor tar sig destruktiva uttryck. Inte minst i den jazzigt avslutande ”Old Numbers”.

Pardon me, I didn´t ment to call
Just can´t help the way my fingers fall
Don´t blame me, blame the memory of old numbers

Om Caitlin Rose fick statusen av att vara en ung och duktig ny röst i countrymusiken med sina inledande plattor har hon med ”The Stand-In” etsat den på trumhinnan som en numera viktig röst. Här finns ett antal enastående bra låtar framförde med en styrka och kraft som känns färdig att säga: ”Jag är här för att stanna”.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify