Ser vi en ny stjärna födas? Ja, varför inte. Redan med inspelningarna till minialbumet »Dead Flowers« från 2008 spred hon ny, modern och spännande indicountrypop och skapade en stor nyfikenhet på vad som mer skulle komma ur detta unga musikerämne. Nu kommer hennes första fullängdsalbum och infriar alla förhoppningar. Lika mycket Rolling Stones och Fleetwood Mac som Merle Haggard och Kris Kristoferson. Och inte minst den skarpa sången i spåren efter Patsy Cline och Loretta Lynn ger styrka till hennes musik.

Med gräddan av Nashvilles studiomusiker bjuder Caitlin på en både spännande och njutningsfull resa med sånger som har fått en intressant personlig prägel. Ibland naket öppet och ibland robust pressande. Caitlin har skrivit sånger med ärlig skönhet och mogen styrka om odödlig kärlek, osäkerhet, ärlighet, tonårsgraviditet och ensamhet.

»Own Side Now« är lugnare och mer introvert än »Dead Flowers«, men innehåller också en frodighet som inte fanns i de tidigare inspelningarna med sin tydligare bluegrassanknytning. Arrangemangen är mer genomarbetade med flytande stråkar, gnistrande toner från en Telecaster, gråtande steelgitarr, B 3-orgeltoner och honky tonk piano. Men Caitlin stiger fram med en stryka av stål med sin röst i mitten av det hela.

Albumet öppnar med »Learnin' To Ride« och solig härlig skönhet. Caitlin sjunger: »When I was young, I used to ride the wild ones,« och »Now all I need is a simple steed; take me where I want without putting up a fight.« Allt medan de vispade trummorna och den smärtsamma steelgitarren ger hennes röst precis den bakgrund den behöver. Ilska och lugn i en perfekt kombination.

»Habit's the only place that you call home,« sjunger Caitlin Rose i »Own Side Now« när hon ber sin hånfulle älskare att komma tillbaka till hennes »absent arms« and »routine disaster.«
»Shanghai Cigarettes« är en rockig snabb låt där Caitlin konstaterar: »Trying to quit will make you wish you didn't start, cos the pack is as empty as the hole in your heart.«
»New York City« är hatkärlek i tonkytonktappning till en stad sedd från ovan. Landlottan i storstaden: »So I've got lost on the lower east side, cos I pissed off my tour guide,«, sjunger hon. »I was lucky to be alive underneath these city lights.«

Den jagande akustiska folkballaden »Sinful Wishing Well« bärs fram av Caitlins underbara sångröst på väg ner mot botten; »In the dark, you know I've seen it, but you know that I don't mean it from the bottom of my angry broken heart«.

Detta i kontrast till albumets avslutande »Comin' Up«, som är en uppstudsig countryblues boogie-woogie. Där hotfulla »And I´ll keep coming up, in all the shadows of your mind, a not-so-distant memory, from another time, forever the thorn in your side, I´ll be the echo that you never find.«

Caitlin har valt en lite annorlunda väg än den hon visade upp på »Dead Flowers«. Det uppnosiga har blivit mer vuxet. Men se upp, Caitlin Rose ger med »Own Side Now« den traditionella countrymusiken en moder och tilltalande framtoning.