Recension
Harris, Emmylou & Rodney Crowell
Old Yellow Moon
(Nonesuch records)

Ubi maior minor cessat - i närvaron av det större, bleknar det mindre. De gamla romarna kunde, av naturliga skäl, ingenting om countrymusik men ett av deras rättsliga favorituttryck stämmer väl in på ”Old Yellow Moon”. Framförallt Harris ljuvliga tolkning av Patti Scialfas tjugo år gamla ”Spanish Dancer” och den otroligt vackra ”Open Season on My Heart”, med underbart gitarrspel av Tommy Spurlock och Steuart Smith, är långt starkare än originalversionerna.

Höjdpunkten ”Open Season on My Heart” spelades först in av Tim Mc Graw 2004, men är delvis skriven av Crowell som här också bidrar med tre andra spår (»Bluebird Wine«, »Here We Are« och »Bull Rider«). ”Bluebird Wine” fanns med redan på Harris ”Pieces Of The Sky” 1975 och hennes inledande vers är betydligt råare än Crowells tolkning. I övrigt är dock coverversionen att föredra, inte minst då kombinationen av duons röster lyfter refrängen rejält.

”Old Yellow Moon” ger även nytt liv åt bland annat Kris Kristoffersons »Chase the Feeling«, som tillsammans med »Black Caffeine« bildar en välbehövlig kontrast till de finstämda balladerna. Bortsett från ”Invitation to the Blues”, som känns ungefär lika fräsch som High Chaparall och faktiskt inte har mycket att hämta varken mot Roger Millers eller Chris Hillmans och Herb Perdens versioner, gör alltså det länge väntade samarbetet ingen besviken. Emmylou Harris och Rodney Crowell har känt varandra i nästan 40 år. De besitter två fantastiska, väldigt olika röster och plattan låter precis som förväntat. Vackert, samspelt, tryggt. Och allt annat vore märkligt.

/Sandra Rydh