Recension
Keating, Annie
For Keeps
(Hemifrån)

Detta är Annie Keatings femte album och hon har bara blivit bättre och bättre sedan genombrottet 2008. Det var en brittisk radiolegend på BBC Radio 2, Bob Harris, som i sin show lät den okända New York-tjejen, då 34 år gammal, få stort utrymme i etern där hon kunde visa upp olika delar av sin talang. Det gick utmärkt, hennes spännande röst tog sig fram i bruset och folk lyssnade på hennes låtar. Den magiska rösten förmedlade sångtexter med innehåll som kunde vara både djupt och provocerande och samtidigt fräscht i en tidlös kvalitet som föll inom ramarna för »americana«.

Annie började alltså sin karriär åldersmässigt sent. Hon växte upp i Brooklyn, N.Y. och studerade på universitetet i Boston. Men musiken tog till slut överhanden.

Idag ångrar hon att det fick gå så många år innan hon lät musiken ta all hennes tid. Hennes framgång i BBC:s radioshow följdes av medverkan på flera av de stora musikfestivalerna i både USA och Europa och överallt möttes hon av en publik som ville höra mer.

Jag vet inte hur många här i Sverige som känner till henne och hennes musik. Och ska någon försöka beskriva hennes sätt att sjunga och skriva låtar, finns det flera kända namn som hon brukar jämföras med: Lucinda Williams och Gillian Welch är självklara. John Prine och Willie Nelson är inte heller fel.

Det bästa är att ta sig till närmsta skivbutik eller hitta något annat ställe att köpa den på och sen göra just det: köpa plattan.

Redan i öppningsspåret blir man på gott humör, trots att titeln på låten är »Storm Warning«. Och sen blir det bara bättre och bättre.

/Rune Häger