Recension
Muth, Zoe and the Lost High Rollers
Starlight Hotel
(Signature Sounds/Border/MO)

Zoe Muth och hennes Lost High Rollers debuterade förra året och följer upp med ännu ett stycke ren, klar och jublande countrymusik. Man kunde åtminstone tro det när inledande »I’ve been gone« tar sina trumpeter från söder om gränsen upp mot Texas och Tennessee någonstans. Det är lysande. Texten sätter tonen också med sitt klassiska ständigt-på-väg-tema.

Överraskande så att bli varse att Muth är från Seattle. Hon växte upp med klassisk rockmusik men fann snart kompletterande inspirationskällor och inte minst att det som kom ut ur hennes mun när hon började sjunga var country. Och rösten tar långa vägar tillbaka i tiden, rotad som den är i en tradition där stora namn som Lynn, Dement med flera har verkat. Till och med dialekten låter som vore Muth från Dixie.

Allt följer trots det inte det raka countryspåret. Woody Guthrie och annan folkmusik, Hank inte minst, har påverkat Muth mycket. En titel som »Tired Worker’s Song« ligger förstås i linje med den delen av Muths musikaliska värld.
Titelspåret överraskar genom att vara något helt annat och låter mest som en tidstypiskt 70-talsrockballad, komplett med längre distat gitarrsolo på vad som måste var en Les Paul. Jag köper det också, liksom jag köper det mesta på plattan.

Ett par spår svajar dock en del. Muth förlitar sig där på att röst och framförande i övrigt skall skapa en hypnotisk stämning som räcker hela vägen. Det är då inte olikt det Lucinda Williams då och då ägnar sig åt. Men Williams är Williams och där är inte Zoe Muth än. Hon är mer ett löfte som har gjort ännu en utmärkt skiva.

www.tedeborg.se

/Bengt O Tedeborg

Lyssna på Spotify