Recension
Westerlund, Evan
Still crazy
(Rootsy)

Jag missade Evan Westerlunds debutverk »Howlin´ at the Moon« för några år sedan och har ännu inte hört den. Främst beror det väl på att jag lyssnar på mycket mer än country och att det finns perioder då en musikstil, till exempel country, inte har förmågan att tränga sig in och sno åt sig en bit av utrymmet. Det gör kanske inte så mycket, för det går ju alltid att lyssna ikapp sig själv. Hur debutplattan lät och vad som har hänt i hans musikaliska utveckling går ju att kolla i efterhand.

Men jag bortser från »Howlin´ at the Moon« och ägnar mig åt att lyssna på denne, med det svenskklingande efternamnet, kanadensares aktuella produktion.

Jag blev nyfiken vid en livespelning på restaurang Smak i Malmös konsthall. Här briljerade Westerlund med en rad melodiösa, rockiga och råbarkade låtar. Det lät förbluffande bra, det lät som om bandet bakom honom spelade playback och Evan själv visade verkligen upp den rätta känslan för den här musiken. Detta kunde inte göras bättre på andra sidan det stora havet, det här gav oss i publiken allt vad vi kunde begära.

Så jag förstod att nya plattan måste vara bättre än bra.

Och visst, det är en sådan där platta som man gillar från första låten. Och man blir inte besviken så länge plattan pågår.

Här finns ett antal catchy låtar med titlar som talar ett tydligt språk och berättar vad det handlar om. Det är låtar som tillsammans skulle kunna vara ett soundtrack till en modern westernrulle. Och Evan sjunger med en läcker energi som om tar vara på varje strof i texterna.

I bandet bakom honom ges utrymme för en trånande fiddle eller en duettröst från Amy Courts precis när det behövs. James Mitchells elgitarr tar för sig med svepande melodiösa akvareller som ger musiken de rätta färgerna och i resten av det stora bandet finns förmågan att lyfta fram Evan Westerlund som en låtskrivare i en klass långt över vad som är normalt i våra trakter. Och det är faktiskt låtarnas kvalitet som lyfter hela plattan. Jag har hört hur hans musik låter med en mycket mindre och svenskare laguppställning än den här och låtarna har den kraft som kan göra Evan till ett namn bland de stora inom modern country.

/Rune Häger