Recension
Colerick, Brad
When I’m Gone
(Back 9/Hemifrån)

Kaliforniske Brad Colerick debuterade 1986 med albumet »Token Dreams«, varefter han tillbringade bortåt tjugo år som musikmakare i reklambranschen. För tre år sedan släppte han så en senkommen uppföljare och »When I’m Gone« är hans tredje platta sedan ”återkomsten”.

Skivan går ut starkt med »Nashville«. Just den staden tycks vara den sista vår man vill dö i och att vi har att göra med existentiell ångest kopplad till Colericks nyblivna status som skivartist är uppenbart. Melodin är en pärla och den riffigt fräcka mandolinen sätter färg på ljudpaletten. Genren är country eller folk eller västkustpop. Jag finner honom svår att kategorisera, för i likhet med uppenbara förebilder som Guy Clark, Emmylou Harris och Rodney Crowell rör sig Colerick fritt genom det stora americanalandskapet. Med sig har han ett antal för ljudbilden viktiga akustiska stränginstrument, en bukett utmärkta melodier och därutöver personliga och välskrivna texter - Colerick klarar sig undan svåra ämnen som global uppvärmning och det amerikanska sjukvårdssystemet med äran i behåll. I centrum finns dock hela tiden hans röst.

Ofta föredrar jag sångare med skavanker i rösten, men några sådana kan Colerick knappast sägas ha. I förstone låter han därmed väl pedagogisk och behaglig, men efter ett par lyssningar mer som en gammal vän man gärna vill återhöra. Ungefär detsamma kan sägas om Herb Pedersen, Larry Klein och de övriga musikerna. Oerhört drivna, stundom rentav glassiga, med ett under ytan lyhört samspel som verkligen klär låtarna i varierade men aldrig överlastade skrudar. Jag tycker mycket om det. Efter ett tag.

Bästa spåret heter »Paper in heaven« och är en självbiografisk (?) historia om sexåringen som frågar pappa om det finns papper i himlen så att den senare post mortem kan skriva sånger där och även sända meddelanden med pappersplan till pojken nere på jorden. Tårdrypande? Javisst, jag kämpar med klumpen i halsen. Men det är också så känsligt och övertygande att jag struntar i om låten kanske kan uppfattas som på tok för sentimental.

www.tedeborg.se

/Bengt O Tedeborg