Recension
Bramstedt, Sivert
Blues and Joys
(Rootsy.nu)

Jag minns Sivert Bramstedt som blueskunnig recensent i Dagens Nyheter i början på 70-talet, men hade ingen aning om att han också spelade själv. Nu, efter mer än 30 års spelande och sjungande på barer och syltor över hela världen, kan Sivert Bramstedt sin blues utan och innan.

Hans mentor, folk- och blueslegenden Dave van Ronk har lämnat tydliga spår i både röst och sätt att sjunga, ändå känns det aldrig som att Bramstedt imiterar. Precis som det aldrig kändes som att Dylan imiterade van Ronk – även när han snott hela arret.

Skivan är helt akustisk, och innehåller, med undantag för Bramstedts egen instrumentalare och en afrikansk låt, enbart traditionell blues. Maria Engqvists rakknivsvassa, skärande fiolspel är det perfekta komplementet till Bramstedts ofta hotfullt varnande röst – det här är inte ett par man vill möta i en mörk gränd!

Skivan är producerad av blues-munspelsvirtuosen Sven Zetterberg som också spelar på flera spår. Tyvärr, höll jag på att säga för hans extremt sparsmakade slidegitarr på Dizzy Gillespies (!) ”Blues Chanté” hör till skivans höjdpunkter och får mig att vilja höra mer.

/Christer Olsson

Lyssna på Spotify