| |||||||
Recension
Rhodes, Kimmie
Windblown
(Sunburn Records)
Jag har lyssnat på Emmylou Harris och, framför allt, Gillian Welch mycket på senaste tiden och det första som slår mig när jag hör Kimmie Rhodes är värmen i rösten. Här finns inget av bergsmusikens och balladernas kyliga matter-of-fact-berättande. Ingenting av Emmylous klarhet eller Gillians karghet utan i stället en värme mer besläktad med popmusikens vilja att behaga, särskilt i kärlekssånger som ”Lost In You Again” och ”That´s My Heart”, som med rätt backning skulle kunna bli lika stora hits som Norah Jones sånger.
Jag ser ingenting negativt med det. Tvärtom. Kimmie Rhodes röst och musik går rakt in i hjärtat och på köpet målar hon upp en fantastisk bild av detr Teaxas hon älskat sen ”West Texas Heaven” för några år sen. Titellåten ”Windblown” är en fantastisk prärieakvarell som man bara måste ta till sig.