Nyheter
Lennart Persson död
Datum: 2009-05-19

Igår, den 18 maj, avled Lennart Persson efter en tids sjukdom. Rootsys besökare vet vilken betydelse Lennart hade för den svenska rockjournalistiken. Han efterträdde Mats Olsson som Arbetets rockkritiker i början av 1970-talet, och ett av hans första uppdrag var att bevaka en konsert med John Mayall’s Bluesbreakers i Köpenhamn.

Under åren som följde startade Lennart tidskriften »Larm« tillsammans med bland andra Christer Olsson, Christer Svensson och Kalle Oldby. »Larm« kom även att bli ett skivbolag, om än i det mindre formatet. Där producerade Lennart Problems första skiva, en ep. Efter »Larm« startade Lennart tidskriften »Feber«, som så småningom hamnade på nätet som en av de första svenska rocksiterna. Då var hans samarbetspartner Mats Olsson, Jan Gradvall och Andres Lokko.

Men Lennart skrev också om musik i dagspressen, efter Arbetet i bland annat Dagens Nyheter, Aftonbladet och Expressen. De senaste åren hade han fast utrymme i tidskrifterna Livets goda och Sonic. Han skrev också flitigt i den kristna kulturtidskriften Trots allt. De senaste åren recenserade han musiklitteratur på Sydsvenskans kultursida. I Sydsvenskan inledde han också en artikelserie om enskilda låtar, en serie som sedan flyttade över till bland annat Barometern, och som även avsatt böckerna »Feber 2. Sånger om kärlek« och »Sånger om sex, Gud och ond bråd död«.

Som kritiker förmedlade Lennart alltid den passion han själv kände för musiken, passion och upptäckarglädje men också en djup övertygelse om att all den musik han själv älskade var omistlig för alla andra. Lennart var ingen sekterist. Tvärtom, han besjälades av sitt skrivande. Han var inte bara en mästare på att upptäcka musiken, han förmedlade även sin upplevelse på ett sätt som gjorde att vi bara måste läsa och lyssna. Han var en mästare på drastiska bildspråk, men de blev aldrig ett självändamål. Lennart hade en underbar förmåga att med bara några få ord nå in till musikens kärna.

Lennart kunde också som ingen annan få en liten detalj, något som han mest verkade ha snappat upp i förbigående att lysa. Genom detaljen fångade han inte bara musiken, utan ofta även ett livsöde och ett musikhistoriskt sammanhang.

Och han slog sig aldrig till ro i sitt lyssnande. Lennart hade sina hjältar, alltför många för att ens nämna några, men hans musikaliska panteon vidgades hela tiden, utan fördomar. Om Lennart någon gång gav luft åt en förutfattad mening, lät han sig villigt korrigeras. Hans kärlek till musiken saknade gränser, den hade inget utrymme för futiliteter som prestige.

Lennart var också en kritiker som uppskattades av musikerna. Hans entusiasm smittade inte bara av sig på lyssnarna utan även på artisterna. Han var en av de första som såg storheten hos Wilmer X, han hade ett stort kontaktnät på den brittiska scenen och för några år sedan uttryckte Ulf Lundell i TV4 sin uppskattning över att en Lennart var en av de få som förstått vad han velat göra på sin skiva »Lazarus«.

Som lyssnare och kritiker sökte Lennart alltid äkthet och ärlighet i musiken. Det var uttryckskraften och personligheten som var det viktiga, den tekniska perfektionen var alltid underordnad uttrycket i hans syn på musiken.

Lennart var också unik i det att han aldrig gav upp sin musikkritiska gärning. Han skrev oavbrutet om den musik han älskade, mer sällan om den han ogillade, i nästan fyrtio år. Men han var inte bara den mest oförtröttlige av svenska musikkritiker, han var också under långa perioder en av de mest inflytelserika. Peter LeMarc vittnar i förordet till »Sånger om sex, Gud och ond bråd död« om vilken betydelse Lennart hade för honom under ungdomen i Trollhättan på 1970-talet. Lennart var inte bara den unge Peter Franssons rockmusikaliska universitet, han tömde också hans plånbok.

Vad Lennart än skrev om, lockades vi att lyssna. Han må ha tömt en eller annan plånbok för oss, men han gjorde oss oändligt rikare. Lennart var en av den svenska musikjournalistikens viktigaste och personligaste röster. Den hade varit oändligt mycket tråkigare och fattigare utan honom.

På Rootsy sörjer vi en entusiastisk medarbetare och en vän, en glädjespridare och en musikalisk ljusspridare, alltid lika uppmuntrande och vänligt godmodig i det eviga gnabbandet om vilken musik som är mest omistlig. Vi har alla inspirerats och lärt oss det mesta av honom.

Lennart Persson blev 58 år. Han efterlämnar hustrun Bera, barn och barnbarn.

Läs mer om Persson, Lennart