Nyheter
Gitarristen Ingemar Böcker (1934-2007) har dött
Datum: 2007-02-03

Ingemar Böcker, elgitarr, spelade i ungdomstidningen Bildjournalens rock & roll-orkester i samband med den svenska premiären av filmen »Vänd dem inte ryggen« (1955).

Han har spelat med så olika musiker/grupper som Rock-Boris, Telefon Paisa, Christer Boustedt, Bernt Rosengren, Emil Iwring, Svenssons Peace, Nannie Porres och – inte minst – Kebnekajse.

På senare år ingick Böcker i jazzklubben Syds husband (Stockholm) och kompade ibland poeten Einar Heckscher (förut i Telefon Paisa).

Ingemar Böcker var en både skicklig och speciell gitarrist. Följande har hämtats från en text som Bengt Eriksson skrivit om folkrockgruppen Kebnekajse:

»När Rolf (Scherrer) flyttade ut i skogen« (citat ur en pressrelease) kom Ingemar Böcker med i Kebnekajse. Spännande att lyssna och jämföra Kenny Håkanssons och Ingemar Böckers gitarrspel! De spelar så olika. »Ska man plantera en björk får man inte lägga in en massa tallkottar«, säger Kenny. Ibland brukade han muttra och tycka att Ingemars gitarr var »lite störande«. Ingemar Böcker hade varit med i jazzgrupper och spelade gärna lite beboppigt också i Kebnekajse - inte raka melodier, som Kenny, utan liksom runt om melodin.

Det berättas att en gång när Ingemar på en konsert spelat ett, enligt Kenny, alltför bebopjazzigt solo så imiterade Kenny solot, spelade ett likadant solo han också. Ingemar Böcker kommenterade: »Biblioteksfilialen.«

Jag håller inte med Kenny. Deras olika gitarrspel diskuterar med och kompletterar varann. Kenny och Ingemar är varandras musikaliska motsatser - därmed blir de också varandras nödvändigheter. De inspirerar varann. Det är fantastiskt så bra deras olika gitarrstilar fungerar tillsammans. Utan Ingemar Böcker hade Kebnekajse varit en annan grupp.

Kebnekajse spelade också en del låtar av Ingemar Böcker. Även de bryter mot - i betydelsen kompletterar -»spelmansrocken«. Musikaliskt är det svårplacerade låtar, som pendlar fram och åter över gränsen mellan rock-jazz-rock-jazz-rock... Ingemar beskriver »Comanche Spring« som en politisk instrumentallåt: hans kommentar till de amerikanska indianernas situation, massakern vid Wounded Knee och Red Power.