Medarbetare

Angela Lidin (Singer/Songwriter)

Låtskrivare, ordbrukare, artist och konstnär född i Sundsvall, Sverige. Har alltid haft en törst efter kunskap men hoppade trots detta av skolan efter åttonde klass och började arbeta på familjens nyinköpta lantbruk. Valde först gården och sedan familjen framför karriären. Är nu signad på de numera vuxna sönernas skivbolag och satsar på skapandet på heltid. Aktuell med albumet "Sometimes I Am" bland annat på Spotify och med eget band (samt nya låtar vad det lider). Hemsida & blogg: angelalidin.com

Kontakta

 
Bäst just nu:
Gunde Johansson »Laolands uggla«

Min LP är för länge sedan är sönderspelad, så jag har inget att ta en nostalgitripp med för stunden, men jag ska göra ett försök, för denna skiva förtjänade att vara på bäst just nu-listan då den kom ut och gör det fortfarande idag - och för alltid!

Det var min farfar som presenterade mig för Dan Andersson. Han deklamerade med samma intensitet som Georg Rydeberg och sjöng med en kraftfull stämma som var rå och opolerad, märkt av år av slit på Ortvikens pappersbruk, astma, cigarettrök och sprit. Jag vet inte hur många månader jag sammanlagt suttit vid farfars fötter, eller i hans knä, och lyssnat på hans och de stora poeternas dikter och visor. I en etta på Skönsberg, i Sundsvall, brändes kärleken till dessa storheter in i mitt hjärta tillsammans med ett doftminne av gammal pilsner och snus.

Vi lyssnade inte på skivor hos farfar, möjligtvis på radio eller på nyheterna på TV. Nej, här var det »live performance« som gällde. Gunde Johansson kom in i mitt liv efter att jag fått med mig Hootenanny Singers rekordlånga visit på Svensktoppen med »Omkring tiggar'n från Luossa«. Jag upplever Gunde som en mjukare och mer försynt figur än min farfar, men Gunde har det där naturliga och oputsade som tilltalar mig. Han är en del av detta. Han tonsatte dessutom många av dikterna till Dan Andersson så han förtjänar att bli hörd.

Nu är det dock Dan Anderssons poesi som gör att jag inte kan motstå denna skiva. Det är år sedan jag hörde på skivan, men plockar några av spåren ur minnet: »Gunnar Vägman«, »Helgdagskväll i timmerkojan«, »Jag väntar«, »Omkring tiggar'n från Luossa« och »Till min syster«. Kanske det är farfars »fel« att jag tog dem till mitt hjärta, för jag var för ung för att förstå fullheten av orden. Är nog för ung än:-) Kanske är det kärleken till just den här typen av texter som gjort att jag omedvetet dragit mig till ett liv fullt av prövningar och hårt arbete? Hur som helst känner jag mig inte värdig att knyta skosnörena på Dan Anderssons eller Gunde Johanssons skor, utan böjer mig ödmjukt i stoftet för att jag får vara en av dem som fått glädjen att ta del av deras uppriktighet.

»Laolands uggla« är ett stycke kulturarv som vi borde värna om och låta oss inspirera av. Den låter storhet vara storhet utan glassighet och kommersiella trick Den förtjänar att höras.