Medarbetare

Rune Häger

Ulf \"Masken\" Andersson & The Wild Bunch Nöjesteatern, Malmö 25 april 2009 Sånt här finns inte. Egentligen finns det inte något så spektakulärt som en rock- och countryshow med oändliga och ständigt pulserande ljuseffekter i alla färger och rökmaskiner som oavbrutet smeker fram nya puffar av dekorativa dekorelement framför ett band som skulle platsa på vilken amerikansk scen som helst och allra längst fram en sångare som ingen kan misstänka vara något annat än en 60+-grabb från någon av de stater i USA som kan sägas vara deras motsvarighet till Skåne. Han sjunger rock och han sjunger country av den sort som brukar komma från Texas. Och som han sjunger! Ulf \"Masken\" Andersson låter inte som det han är, d v s en skåning med popbakgrund från den tiden en låt som Loppan med Gonks kunde ta sig in på topplistorna. Han låter som en amerikansk crossover-artist i stil med t ex Delbert McClinton, varken mer eller mindre. Och hans tredje showuppsättning på Nöjesteatern i Malmö är närmast osannolik. Egentligen finns inte sånt här. Hur många svenskar i övriga delar har sett en show med en förstklassig sångare framför ett sjumannaband av yppersta klass och med två dansande och läckert sjungande damer bredvid sig? Nåja, dansen är kanske främst av Friskis & Svettistyp, men inte sången. Margareta Nilsson och Diana Nunéz (ursprungligen från San Antonio, Texas) håller hög internationell klass. Och i bandet finns idel förnäma musiker. Ta bara Tomas Pettersson på keyboard i ett avslutningsmedley med idel de vildaste rocklåtarna från mitten av 1950-talet, där han visar Jerry Lee-klass på tangenterna! Storhet på sina instrument visar också gitarristen Johan Pihleke, Sveriges främste pedal steel-gitarrist Olle \"Big O\" Westerlund och Figge Savbrant på trummor. Hela bandet är förstklassigt och när kvällens gästartist kommer in på scenen är det Jalle Lorensson med alla sina munspel och han är spelsugen på ett sätt som jag aldrig förr har upplevt hos honom. Han gör några verkligt läckra inlägg till publikens jubel. Och \"Masken\" håller i alla trådar, sjunger kända och okända låtar och pratar som en stand up-artist mellan dem, om åldersnojja, ny obegriplig teknik och annat som publiken på 55+ känner igen sig i. Egentligen finns inte sånt här. \"Masken\" står för en egen linje i svenskt nöjes- och musikliv och det är bara vi i Malmötrakten som har privilegiet att få uppleva den. De senaste tre åren har han lyckats få all den uppskattning han förtjänar av en entusiastisk publik som lockar fram extranummer med stående ovationer. RUNE HÄGER

Kontakta