| |||||||
Håkan: 2014-11-20 19:45 | www.fundedbyme.com/en/campaign/4623/solo-album-johan-kinde/ Detta hade varit omöjligt före internet. Den gamla »goda« tiden då artisterna förnedrades av skivbolagen att göra kommersiella singlar, kompromissa med sin artistiska integritet, etc, OM de överhuvudtaget fick ge ut något. | |
Tom Skjeklesæther: 2014-11-21 00:48 | Snakk om absolutt drittprat. Der er NÅ musikkbransjen er katastrofalt for jævlig. Det eneste som gjelder er lamme forsøk på hitsingler fra drittunger. Jeg vet fordi jeg druknes i driitsrømmen, som journalist hver jævlige dag. Ideen om at plateselskap utelukkende bare fornedret artister tidligere er uten sidestykke det DUMMESTE jeg noen sinne har hørt. Om noen har lurt på hvorfor jeg har holdt meg borte fra rootsy, nesten konsekvent, så er årsaken Håkan. Hvilken forrykt galning. | |
Tom Skjeklesæther: 2014-11-21 09:09 | Hvorfor er tigging (crowdsurfing) mindre fornedrende for artister enn at musikkelskere kjøper plater i butikk eller som nedlasting? | |
Håkan Olsson: 2014-11-21 09:21 | Man kan inte låta bli att undra hur min namnes bild av skivbolag har formats? Jag har nu 32 års erfarenhet av musikbransch i allmänhet och skivbolag i synnerhet och har sett väldigt få om ens något exempel på artister som förnedrats av skivbolag. Visst kan man säkert leta upp sådana exempel, men det kan man säkert i alla branscher. Det finns/fanns bra och dåliga yrkesmän skivbolagen som på alla företag. | |
Håkan: 2014-11-21 13:47 | Jag uttryckte mig tillspetsat och drastiskt och adresserade givetvis inte alla dessa engagerade människor på små bolag. Det finns dock ett glorifierande av den »gamla goda tiden« (1970-2000) som jag ville sticka hål på. Jag bara frågar mig hur mycket värdefull musik inte hade blivit till om inte potentialen till världsexponering funnits via internet? E-postlistor som går ut till tusentals prenumeranter på en sekund helt gratis. Facebook, diskussionsforum på internet som knyter samman personer med udda intressen över hela världen. Bodde man i Oslo eller Stockholm på 70- och 80-talet, rörde sig i bransch-kretsar, var musikjournalist på stora redaktioner, såklart hade man alla möjligheter att hitta och konsumera musik som befann sig i periferin. Men var man 15 år och bodde i landsorten med ett udda musikintresse var chansen liten att man skulle få chansen att konsumera musik så väldigt långt utanför top 20. Grejen med crowdfunding är att det är ett avtal mellan två parter. Fansen och musikskaparen. Och dealen här gäller bara: utgivning eller inte. Det är inte en tredjepart som sitter och bedömer om det har potential att sälja, om denna artist något att satsa på eller inte, osv INNAN det blir av. Men när väl pengapåsen finns där med x antal tusen, står det ju musiksskaparen fritt att göra de kommersiella avtal kring produktion och distribution som denne vill, t.ex. ett litet skivbolag med liten overhead. För en etablerad artist med en fanbase, som inte lyckats få till ett konventionellt kontrakt med utgivare, är ju crowdfunding utmärkt, och som sagt, omöjligt utan internet. Och innan jag får argumentet att artister inte får kontrakt på grund av illegal nedladdning, kan vi ju påminna om alla de musikkonsumenter som säg, 1978, fortfarande älskade progressiv rock, eller 1982 älskade disko, eller 1993 älskade hair-metal, som fick se hur deras musik praktiskt taget bara försvann, pga av de stora skivbolagen genom sin trendkänslighet flyttade alla resurser till nya artister som spelade annan typ av musik eller till etablerade artister som ändrade musikalisk inriktning (och därmed ofta tappade sin fanbase). | |
Bengt Eriksson: 2014-11-21 14:47 | Vad jag inte riktigt begriper är varför det år 2014 ska behöva kosta minimum 150 000 för att spela in och ge ut en platta. Datorer har demokratiserat både musikinspelningen och musikspridningen, crowfunding är ev en liten men blott liten del av det. För övrigt ansluter jag mig till John Peels beskrivning av musikindustrin, som jag citerat tidigare. | |
Tom Skjeklesæther: 2014-11-21 14:58 | Forestillingen om at de store plateselskapene har stått i veien for musikkutviklingen og utnyttet artistene sine er ensidig, og historisk ignorant. Rekka av store og viktige plateselskaper og deres viktige A&R-sjefer er milelang. Argumentent om at musikken ikke var tilgjengelig før internett er det reneste vrøvl. Jeg vokste opp i en liten by og tilgangen var upåklagelig, takket være informerte og dedikerte platebutikkmedarbeidere. I dag er alt redusert til et komplett kaos, der den sterkeste kommersielle kraften fullstendig knuser alt annet. En A&R-sjef på Universal fortalte meg i forrige uke at de var i ferd med å velge ut noen bra artister de skulle satse på, på tross av at de vistte at de kom til å tape penger på dem. Hans påstand var at det nå ikke var mulig å spille inn og utgi kvalitetsmusik rent forretningsmessig, slik forholdene er nå HELE fokuset er på singelutgivelser med popartister, fordi det er det eneste som streames slik at det genererer penger. | |
Tom Skjeklesæther: 2014-11-21 15:01 | Beklager at jeg kom i skade for å kalle crowdfunding for crowdsurfing. Uansett synes jeg det er tragisk å se gode artister tigge for å få kunne jobbe med kunsten sin. | |
Daniel Persson: 2014-11-22 10:19 | Av någon anledning ser jag Grandpa Simpson framför mig när jag läser det Tom skriver. Håkans inlägg här å andra sidan skriver jag helt och hållet under på. | |
Tom Skjeklesæther: 2014-11-24 10:29 | Ikke noe prblem å bli kalt hva som helst, inkludert Granpa Simpson, når denne typen fordumsfullheter serveres på rootsy.no; »Den gamla »goda« tiden då artisterna förnedrades av skivbolagen att göra kommersiella singlar, kompromissa med sin artistiska integritet, etc, OM de överhuvudtaget fick ge ut något.« Å påstå at plateselskaper (antakelig de store?) fornedret artistene sine og tok fra dem den artistiske integriteten er selvfølgelig å betrakte som sterkt injurerende. Denne typen påstander har ikke noe å gjøre på et seriøst musikkforum som rootsy er. Om det får stå, bidrar det bare til å marginalisere rootsy. | |
Peter Hackman: 2014-11-24 15:03 | Bengt, för jämförelsen, några siffror från ACTs Siggi Loch, i en intervju i senaste Orkesterjournalen. ACT gör c:a 25 jazzplator om året. Göra en skiva: 15 000 euro Marknadsföring: 20 000 (hade varit intressant att veta hur den ser ut) Personal (exklusive inspelning och marknadsföring): 45 000 euro/månad (alltså mer än 21-22 000 per platta!?). När artister producerar sig själva bör det bli andra siffror - det bör t ex inte ta mer än 1-2 dagar att spela in en jazzplatta (jag vet exempel på grupper som gjort en gammaldags LP på en eftermiddag). Men marknadsföringen? I de genrer som mest diskuteras här tror jag att det handlar om helt andra tider i studio. | |
Bengt Eriksson: 2014-11-24 16:02 | Många - för att inte säga de flesta idag - spelar in själva med datorn hemma i vardagsrummet/köket alternativt i en lånad lokal. Då handlar det om andra - och mindre - pengar. Det är därför jag får fler recensionsskivor än någonsin, för att det kostar så lite att spela in och ge ut. | |
Håkan: 2014-11-25 00:48 | Jag säger ju att jag uttryckte mig tillspetsat. Men det är knappast en ovanlig upplevelse från artisters håll att känna en press från skivbolagets sida att bli styrd åt ett visst håll. Och för många känsliga konstnärsjälar har det säkert känts som förnedring, många gånger. Jag kan förstå det från den andra sidan också: har man tecknat ett fett kontrakt, kanske det inte finns så mycket utrymme till att gå från mainstream pop till svår avantgarde-musik mellan två album. Det handlar ändå om två parter, med ungefär samma struktur som arbetstagare / arbetsgivare. Att säga att det inte existerar en inherent intressekonflikt - som givetvis inte behöver bli förnedring - har intagit en obegriplig ståndpunkt. Crowdfunding är egentligen bara för det lyckliga fåtalet som redan har en fanbase, men fördelen är att artisten kan knyta sitt »kontrakt« direkt till sina lojala fans, istället för att dessutom behöva vinna förtroendet hos ett skivbolag (som säkert inte ens är intresserat; vem vill inte bli backad av ett skivbolag om möjligheten finns). Risken är ju att man för att vinna skivbolagets förtroende, förlorar fansens förtroende och då har alla förlorat. Tillspetsat alltså. Ungefär som denna scen, också tillspetsad, och därför säkert en njutning för de inblandade att spela in. www.youtube.com/watch?v=IDRjsKcFC9g | |
Lista ämnen Föregående ämne | Nästa ämne |
Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg