Erelli, Mark - Hope & Other Casualties
Mark Erelli har haft både Woody Guthrie och Hank Williams som lärare. Han kan vara lika stilsäker i såväl folk- som countrytraditionen.
»Hope & Other Casualties« är den amerikanske folksångaren Mark Erelli som bäst. Musikaliskt kunde tiden ha stannat i slutet av 60-talet. Att höra Erelli är lite som när jag hörde Arlo Guthrie första gången.
Den woodyguthriska folksångartraditionen lägger grunden. En röst, en akustisk gitarr och ett munspel som spelas så där som Bob Dylan spelade munspel förr i tiden. »Enkla« melodier, som man tycker sej ha hört någon gång men ändå inte, ledsagar texter som vill berätta något om kärleken, livet och/eller samhället.
Mandolin och banjo kan få musiken att dra iväg åt country. Elgitarr, orgel och trummor får den att låta rock. Ibland smyger det också in några toner från 60-talets popballader. Gitarrackorden är så få och vanliga att man undrar hur melodierna kan bli så bra.
Mark Erelli kommer från New England i den liberala delen av USA. Han låter ung och lite naiv men känslig och engagerad. Om man, som jag, följt honom sen åtminstone andra albumet så har man också kunnat höra honom växa upp i sången, musiken och livet.
Som alla vettiga amerikaner kan Erelli inte låta bli att fundera över Bush-politikens konsekvenser. Flera texter präglas av efter 11 septemberstämning. »Every action breeds reaction« sjunger han i »The Only Way«. I en annan sång, »Seeds Of Peace«, är han mer ilsken: »He can´t wash the blood of the fallen from his cowboys boots«.
Här finns också en lite skojig kärlekssång, »Snowed In«, om när Mark var på väg i bil genom snöstorm från Connecticut till Maine, för att hinna bli insnöad där med sin flickvän. Han avslutar med »God Loves Everyone«, en innerlig folkcountrygospel.
Lyssna också på:
»Hillbilly Pilgrim«
(Signature Sounds)
Mark Erelli framför egna låtar i honky tonk- och western swing-stil med countrygruppen The Spurs från Boston.
»The Memorial Hall Recordings«
(Signature Sounds)
Erelli blandar egna låtar med traditionellt New England-material och låtar av andra nutida sångpoeter från trakten. Inspelat som om det vore live.
Ännu fler skivor med Mark Erelli – se www.markerelli.com
Recensionen har tidigare varit publicerad i Hifi & Musik. Återpubliceras härmed, eftersom jag verkar vara den enda i Sverige som upptäckt Mark Erelli...
»Hope & Other Casualties« är den amerikanske folksångaren Mark Erelli som bäst. Musikaliskt kunde tiden ha stannat i slutet av 60-talet. Att höra Erelli är lite som när jag hörde Arlo Guthrie första gången.
Den woodyguthriska folksångartraditionen lägger grunden. En röst, en akustisk gitarr och ett munspel som spelas så där som Bob Dylan spelade munspel förr i tiden. »Enkla« melodier, som man tycker sej ha hört någon gång men ändå inte, ledsagar texter som vill berätta något om kärleken, livet och/eller samhället.
Mandolin och banjo kan få musiken att dra iväg åt country. Elgitarr, orgel och trummor får den att låta rock. Ibland smyger det också in några toner från 60-talets popballader. Gitarrackorden är så få och vanliga att man undrar hur melodierna kan bli så bra.
Mark Erelli kommer från New England i den liberala delen av USA. Han låter ung och lite naiv men känslig och engagerad. Om man, som jag, följt honom sen åtminstone andra albumet så har man också kunnat höra honom växa upp i sången, musiken och livet.
Som alla vettiga amerikaner kan Erelli inte låta bli att fundera över Bush-politikens konsekvenser. Flera texter präglas av efter 11 septemberstämning. »Every action breeds reaction« sjunger han i »The Only Way«. I en annan sång, »Seeds Of Peace«, är han mer ilsken: »He can´t wash the blood of the fallen from his cowboys boots«.
Här finns också en lite skojig kärlekssång, »Snowed In«, om när Mark var på väg i bil genom snöstorm från Connecticut till Maine, för att hinna bli insnöad där med sin flickvän. Han avslutar med »God Loves Everyone«, en innerlig folkcountrygospel.
Lyssna också på:
»Hillbilly Pilgrim«
(Signature Sounds)
Mark Erelli framför egna låtar i honky tonk- och western swing-stil med countrygruppen The Spurs från Boston.
»The Memorial Hall Recordings«
(Signature Sounds)
Erelli blandar egna låtar med traditionellt New England-material och låtar av andra nutida sångpoeter från trakten. Inspelat som om det vore live.
Ännu fler skivor med Mark Erelli – se www.markerelli.com
Recensionen har tidigare varit publicerad i Hifi & Musik. Återpubliceras härmed, eftersom jag verkar vara den enda i Sverige som upptäckt Mark Erelli...
Skrivet av Bengt Eriksson
