Årets allra bästa är en utmärkelse som får delas mellan Eilen Jewell med sin helt underbart avslappnade & charmiga blues-cover-samling »Downhearted Blues« och låtskrivargeniet Tom Russell som levererade nya ambitiösa storverket »Folk Hotel«

Om Richard Lindgren är Malmös Bob Dylan så är Ulf »Masken« Andersson definitivt Malmös Delbert McClinton. För att riktigt markera vem som är husguden inleds skivan med Delberts underbara, typiska skröna »Lone Star Blues«, en slags »Victim of Life's Circumstances« del 2

Jeg husker sommeren da kjæresten min, som hadde vært på språkkurs i England, kom hjem med Guy Clarks debutalbum, »Old No.1« i kofferten

For et par år siden hadde jeg den udiskutable gleden å få med meg en av tidligere The Band-trommeslager- og sanger Levon Helms legendariske «Midnight Rambles»

Måste erkänna direkt att någon större beundrare av Alf Robertson har jag aldrig varit. Tyckte alltid att karln hade en träig sångstil och kunde därför aldrig koncentrera mig på vad han ville säga

Naxos är ett namn som väcker tvetydiga associationer. Magnus Eriksson lyssnar på en del aktuella utgåvor och får positiva associationer.

I »Driftin’ Back«, en tjugosju och en halv minut lång inre monolog mot patenterat improvisatoriska och rökigt elektriska jam sätter Neil Young & Crazy Horse tonen för »Psychedelic Pill« – det fulltaliga bandets första album med nyskrivet material på sexton år

Få se nu…om ni kan föreställa er Ralph Stanley, Frank Hutchison, Buell Kazee, Clarence Ashley eller Dock Boggs kompade av The Band så börjar ni närma er hur »Dirt Farmer« låter

En DVD inspelad under Fred Eaglesmiths Hollandsrurné hösten 2006. Ett måste för alla inbitna Eaglesmith-fans.

Havana is John’s first new CD of studio recordings in five years, a cornucopia of ebullient rockers and bone-deep ballads that have been road-tested and honed before rabid audiences of “Bloodliners,” as John’s fans are known, across the country and in overseas Stewart strongholds such as the United Kingdom

Nu har det kommit en ny cd i den nya serien av livekonserter från »Dixie’s Bar & Bus Stop« som var en obskyr lokal TV-show i Austin som producerades av mångsysslaren Butch Hancock från The Flatlanders under åttiotalet

Det må vara odiskutabelt att Merle Haggards storhetstid inföll på 60-talet. Klassikerna avlöste varandra och Hag utvecklade snabbt sin frasering till något lika fullödigt som fullständigt unikt

Det här är så nära en liveinspelning man kan komma. Här finns samma nerv. Egentligen är det väl bara publiken som saknas. Konstellationen Dana Cooper/Annika Fehling får mig emellanåt att tänka på Chip Taylor och Carrie Rodriquez

Den turné som följde på svaga »The Monsanto years« var en uppfriskande historia. Neil Young och Promise of the real slet sig igenom gammalt och nytt, i något av en arkivrensning i realtid. Det livedokument som »Earth« utgör är ironiskt nog bara någorlunda live

Ambitiösa och tematiska dubbelalbum som berättar en komplex historia är väl snarast att betrakta som en slags anakronism i dagens allt mer snuttifierade musikvärld