Bäst 2020
Gillian Welch & David Rawlings
Boots no 2: The lost songs vol 1-3
(Acony Records)
Plötsligt, coronaåret 2020, öppnar Gillian Welch skattkistan och bjuder i raskt takt på tre utgivningar med material inspelat i juletid 2002. Gillian leder och David Rawlings skuggar och tillsammans lägger de både tak och golv i huset med dörrar åt traditionen och det samtida. Det är både fantastiskt och överraskande eftersom Welch och Rawlings alltid varit oerhört noggranna i albumtänket, men här kommer låtarna flygande som budord från en lycklig gud.
Lira
Sturgill Simpson
Cuttin’ grass vol 1 – The Butcher Shoppe Sessions
(High Top Mountain Records)
Bluegrass-top-notch som fiddlaren Stuart Duncan, gitarristen Tim O’Brien och mandolinisten Sierra Hull lyfter Cuttin’ grass till en av modern bluegrass allra bästa. Bra sväng med fina soloinsatser i Simpson-låtar som Turtles all the way down och Long white line från Simpsons genombrottsskiva Metamodern sounds in country music – även om jag fortfarande kan få fantomsmärtor av den estniske gitarristen Laur Joamets distinkta picking. Dessa lindras närmast till fullo av Sierra Hull. Lyssna till hennes mandolinspel i All around you – mästerskap i renaste form.
Lira
Tyler Childers
Long history of violence
(Hickman Holler Records/RCA)
Det kan låta övermaga men jag har svårt att se någon annan artist som är mer uppriktig och genomärlig i såväl text, framtoning som framförande än denna 29-åriga musiker från Lawrence county, Kentucky. Min sittning med honom över en IPA i källaren på Twang 2018 ändrar inget i den bedömningen. Tyler Childers är rakt igenom kärnvirke och den här plattan är på många sätt en av de starkaste på länge.
Lira
Lucinda Williams
Good souls, better angels
Strax efter stormen över Nashville och strax innan musikvärlden stängde ner fullständigt fick jag en timme med Lucinda Williams om uppväxten med pappan, om poesi och om mannen utan själ. Läs gärna i Liras vårnummer och lyssna åtminstone på plattan av taggtrådspoesi Good souls, better angels, där Williams, nästan, har lämnat grusvägarna för uppgörelser med »The man without soul« och med ångesten.
Moserobie fyller 20 år
Saxofonisten och orkesterledaren Jonas Kullhammars extraordinära kulturgärning och skivbolag Moserobie blir Systembolags-myndig. Kolla in Fredrik Ljungkvists trio på Kungsträdgårdens facebook-sida med basisten Mattias Welin och trumslagaren Jon Fält Absolut världsklass i en perfekt blandning mellan fritt och bundet.
Bruce Springsteen
Letter to you
(Columbia)
Gläds extra mycket åt de gamla sjuttiotalslåtarna som smitit in på nya plattan Letter to you, med If I was the priest och Springsteens egen My back pages: Song for orphans som särskilda pärlor.
John Prine
Gävle Konserthus, fredag 7 februari
Prine är borta, hans musik lever i allra högsta grad vidare. Det här var John Prines näst sista konsert. En konsert med fantastisk närvaro och en enda lång hitparad som avslutades i sedvanlig ordning med allsång i Paradise.
Lira
Susanna Risberg Septett
Stockholm Jazz Festival, Kulturhuset Stadsteatern 11 oktober
Det här var i den korta stund i tillvaron där det såg ut som det skulle kunna ljusna för ett fördömt år och en hel yrkeskår. Under några dagar i oktober brann ännu hoppet och lågan bars bland annat av Susanna Risberg som i Hörsalen i Kulturhuset i Stockholm höll en profan högmässa för septett på festivalens tredje dag.
Ellen Andersson
You should have told me
(Prophone/Naxos)
Det har gått fyra år sedan Ellen Andersson gjorde stark debut med egenproducerade I’ll be seeing you, en platta som gav henne och kvartetten Gyllene skivan och en Jazzkatt som årets nykomling. Nu kommer uppföljaren You should have told me. Andersson är en extraordinär sångerska som har en helt enastående feeling för scat och sorgsamma ballader.
Lira
John Scofield
Swallow tales
(ECM/Naxos)
Steve Swallow och John Scofield skulle hitta varandra med ögonbindel, avsläppta på varsitt solsystem och Swallow tales genomfars av ett intuitivt samspel där bas och gitarrlinjerna momentant framstår som delar av samma instrument. Stewart är tredje stämman och spelar nyansrikt, svängigt och ställer ständiga motfrågor. Och Scofield varvar märgfull lyrik som i Away med överstyrt bluesspel som i Eiderdown. Det är bara att sätta sig till rätta. Det hela finns här.
Lira
Jason Isbell & The 400 Unit
Reunions
(Southeastern Records)
Jason Isbells konstnärskap djupnar, berättelserna utvecklas med honom och ställd intill föregångaren Nashville Sound är Reunions en mer eftertänksam skiva. Färgerna klarare, introspektionen tydligare, ljudbilden allt mer stilsäker och ändå är pennan lätt.
Lira
Keith Jarrett
Munich 2016
(ECM/Naxos)
I en fin artikel i New York Times berättar Keith Jarrett om tiden efter de två stroke som han drabbades av för två år sedan och att han den nu 75-årige legenden inte kommer att kunna spela offentligt igen. Den här skivan Munich 2016 är fortsättningen på den solokonsertresa som inleddes 1973 med Bremen-Lausanne-konserten och där Kölnkonserten från 1975 kommit att bli det mästerverk mot vilket de andra bryts. Kölnkonserten står sig och kommer att stå sig men sstundtals blir även München-konserten som att få tillgång till och inblick i något av tillvarons mystik.
Lira
Bob Dylan
Rough and rowdy ways
(Columbia Records)
Rough and rowdy ways landar i en plågad amerikansk samtid där motsättningarna drivits på och lagts i öppen dager. Det är ett stort stycke kött han kastat åt oss. I ögonblicksbilder illumineras delar av historien som för att visa oss var vi ska söka. Med utgångspunkt i mordet på JFK kastar han sökarljusen över en tid, delar av en tidsanda, kulturellt, socialt och ekonomisk, där spåren ännu påverkar oss i nuet.
»I said the soul of a nation been torn away / And it’s beginning to go into a slow decay.«
Lira
Kelsey Waldon
White noise / White lines
(Oh Boy Records)
White noise/white lines är Waldons tredje fullängdare där hennes musikaliska utveckling går från ett tydligt honkytonk-id mot ett friare språk med klara folkinslag i det starka berättandet. En röst som är en på miljonen med släktskap med den äldre generationens Lynn och den yngre generationens Margo Price. Price som för övrigt var med och körade på Waldons första platta.
Lira
Secret Sister, The
Saturn return
(New West Records)
Tin can angel, Silver och soulsvala »Late Bloomer« är andra favoriter på detta granitstarka statement från Muscle shoals-områdets superduo. Men, det är ju långt från debutskivans pedal-steel-drivna honky-tonk förstås.
Rootsy
Lena Jonsson Trio
Stories from the outside
(Hedgehog Music)
Om förra plattan Places var ett slags bokslut över det hon gjort under de senaste tio åren så är nya plattan mer av en hemkomst. Den riksspelman vi hör på Stories from the outside är en världsartist som byggt sitt hus på friköpt grund. Nu slår hon upp dörrarna.
Lira
Boots no 2: The lost songs vol 1-3
(Acony Records)
Plötsligt, coronaåret 2020, öppnar Gillian Welch skattkistan och bjuder i raskt takt på tre utgivningar med material inspelat i juletid 2002. Gillian leder och David Rawlings skuggar och tillsammans lägger de både tak och golv i huset med dörrar åt traditionen och det samtida. Det är både fantastiskt och överraskande eftersom Welch och Rawlings alltid varit oerhört noggranna i albumtänket, men här kommer låtarna flygande som budord från en lycklig gud.
Lira
Sturgill Simpson
Cuttin’ grass vol 1 – The Butcher Shoppe Sessions
(High Top Mountain Records)
Bluegrass-top-notch som fiddlaren Stuart Duncan, gitarristen Tim O’Brien och mandolinisten Sierra Hull lyfter Cuttin’ grass till en av modern bluegrass allra bästa. Bra sväng med fina soloinsatser i Simpson-låtar som Turtles all the way down och Long white line från Simpsons genombrottsskiva Metamodern sounds in country music – även om jag fortfarande kan få fantomsmärtor av den estniske gitarristen Laur Joamets distinkta picking. Dessa lindras närmast till fullo av Sierra Hull. Lyssna till hennes mandolinspel i All around you – mästerskap i renaste form.
Lira
Tyler Childers
Long history of violence
(Hickman Holler Records/RCA)
Det kan låta övermaga men jag har svårt att se någon annan artist som är mer uppriktig och genomärlig i såväl text, framtoning som framförande än denna 29-åriga musiker från Lawrence county, Kentucky. Min sittning med honom över en IPA i källaren på Twang 2018 ändrar inget i den bedömningen. Tyler Childers är rakt igenom kärnvirke och den här plattan är på många sätt en av de starkaste på länge.
Lira
Lucinda Williams
Good souls, better angels
Strax efter stormen över Nashville och strax innan musikvärlden stängde ner fullständigt fick jag en timme med Lucinda Williams om uppväxten med pappan, om poesi och om mannen utan själ. Läs gärna i Liras vårnummer och lyssna åtminstone på plattan av taggtrådspoesi Good souls, better angels, där Williams, nästan, har lämnat grusvägarna för uppgörelser med »The man without soul« och med ångesten.
Moserobie fyller 20 år
Saxofonisten och orkesterledaren Jonas Kullhammars extraordinära kulturgärning och skivbolag Moserobie blir Systembolags-myndig. Kolla in Fredrik Ljungkvists trio på Kungsträdgårdens facebook-sida med basisten Mattias Welin och trumslagaren Jon Fält Absolut världsklass i en perfekt blandning mellan fritt och bundet.
Bruce Springsteen
Letter to you
(Columbia)
Gläds extra mycket åt de gamla sjuttiotalslåtarna som smitit in på nya plattan Letter to you, med If I was the priest och Springsteens egen My back pages: Song for orphans som särskilda pärlor.
John Prine
Gävle Konserthus, fredag 7 februari
Prine är borta, hans musik lever i allra högsta grad vidare. Det här var John Prines näst sista konsert. En konsert med fantastisk närvaro och en enda lång hitparad som avslutades i sedvanlig ordning med allsång i Paradise.
Lira
Susanna Risberg Septett
Stockholm Jazz Festival, Kulturhuset Stadsteatern 11 oktober
Det här var i den korta stund i tillvaron där det såg ut som det skulle kunna ljusna för ett fördömt år och en hel yrkeskår. Under några dagar i oktober brann ännu hoppet och lågan bars bland annat av Susanna Risberg som i Hörsalen i Kulturhuset i Stockholm höll en profan högmässa för septett på festivalens tredje dag.
Ellen Andersson
You should have told me
(Prophone/Naxos)
Det har gått fyra år sedan Ellen Andersson gjorde stark debut med egenproducerade I’ll be seeing you, en platta som gav henne och kvartetten Gyllene skivan och en Jazzkatt som årets nykomling. Nu kommer uppföljaren You should have told me. Andersson är en extraordinär sångerska som har en helt enastående feeling för scat och sorgsamma ballader.
Lira
John Scofield
Swallow tales
(ECM/Naxos)
Steve Swallow och John Scofield skulle hitta varandra med ögonbindel, avsläppta på varsitt solsystem och Swallow tales genomfars av ett intuitivt samspel där bas och gitarrlinjerna momentant framstår som delar av samma instrument. Stewart är tredje stämman och spelar nyansrikt, svängigt och ställer ständiga motfrågor. Och Scofield varvar märgfull lyrik som i Away med överstyrt bluesspel som i Eiderdown. Det är bara att sätta sig till rätta. Det hela finns här.
Lira
Jason Isbell & The 400 Unit
Reunions
(Southeastern Records)
Jason Isbells konstnärskap djupnar, berättelserna utvecklas med honom och ställd intill föregångaren Nashville Sound är Reunions en mer eftertänksam skiva. Färgerna klarare, introspektionen tydligare, ljudbilden allt mer stilsäker och ändå är pennan lätt.
Lira
Keith Jarrett
Munich 2016
(ECM/Naxos)
I en fin artikel i New York Times berättar Keith Jarrett om tiden efter de två stroke som han drabbades av för två år sedan och att han den nu 75-årige legenden inte kommer att kunna spela offentligt igen. Den här skivan Munich 2016 är fortsättningen på den solokonsertresa som inleddes 1973 med Bremen-Lausanne-konserten och där Kölnkonserten från 1975 kommit att bli det mästerverk mot vilket de andra bryts. Kölnkonserten står sig och kommer att stå sig men sstundtals blir även München-konserten som att få tillgång till och inblick i något av tillvarons mystik.
Lira
Bob Dylan
Rough and rowdy ways
(Columbia Records)
Rough and rowdy ways landar i en plågad amerikansk samtid där motsättningarna drivits på och lagts i öppen dager. Det är ett stort stycke kött han kastat åt oss. I ögonblicksbilder illumineras delar av historien som för att visa oss var vi ska söka. Med utgångspunkt i mordet på JFK kastar han sökarljusen över en tid, delar av en tidsanda, kulturellt, socialt och ekonomisk, där spåren ännu påverkar oss i nuet.
»I said the soul of a nation been torn away / And it’s beginning to go into a slow decay.«
Lira
Kelsey Waldon
White noise / White lines
(Oh Boy Records)
White noise/white lines är Waldons tredje fullängdare där hennes musikaliska utveckling går från ett tydligt honkytonk-id mot ett friare språk med klara folkinslag i det starka berättandet. En röst som är en på miljonen med släktskap med den äldre generationens Lynn och den yngre generationens Margo Price. Price som för övrigt var med och körade på Waldons första platta.
Lira
Secret Sister, The
Saturn return
(New West Records)
Tin can angel, Silver och soulsvala »Late Bloomer« är andra favoriter på detta granitstarka statement från Muscle shoals-områdets superduo. Men, det är ju långt från debutskivans pedal-steel-drivna honky-tonk förstås.
Rootsy
Lena Jonsson Trio
Stories from the outside
(Hedgehog Music)
Om förra plattan Places var ett slags bokslut över det hon gjort under de senaste tio åren så är nya plattan mer av en hemkomst. Den riksspelman vi hör på Stories from the outside är en världsartist som byggt sitt hus på friköpt grund. Nu slår hon upp dörrarna.
Lira
Skrivet av Magnus Östnäs
