Årets Frank Sinatra – Bob Dylan

Neil Young: Blue Note Café . Crank it up! Extra allt av allt! 2.5 timmar 80-talsrock med långa gitarrsolon, mäktigt ruffigt blås, tvärlånga låtar och eko! Fantastiskt gitarrspel av Young, snygg sax från Steve Lawrence plus en 19 munter lång, både storslagen och blödande »Tonight´s the Night«. Nya »Monsanto Years« är inte dum heller. Bland det mest tillgängliga Young gjort på flera år med vackra »Wolf Moon« som topp. Predikningar? Tja, jag hade aldrig hört talas om Monsanto tidigare så det är väl bara bra i så fall…

Årets comeback: australiensiska Black Sorrows. »Endless Slep« med magiska, nyskapande versioner av Lou Reeds »Dirty Boulevard«, Blind Willie McTells »God Don´t Like It« , Skip James »Hard Time Killing Floor«, John Coltranes »Lonnie´s Lament« och Hank Williams »I´m So Lonesome I Could Cry« förkroppsligar själva begreppet roots music. Strålande sax o munspel från sångaren Joe Camilleri!

The Cutting Edge – 6 CD-skivor med outtakes, felstarter, nästan helt insjungna låtar och några som aldrig kom med. Visar hur Dylan utvecklas som artist under 14 månaders virvelstorm i hans liv – ändå kan man sitta och önska några av de outtakes av »I Want You« som finns på 18-CD mastodonten Collector´s Collection eller Dylans salta studiokommentarer och stingsliga konversationer med producenten Tom Wilson. När han ska spela »Sad-Eyed Lady of the Lowlands« för Robbie Robertson säger han »I think this is the best damn song I´ve written…«

Rhiannon Giddens – årets konsert. En ny Nina Simone är bara förnamnet…

Ulf Lundell »Hemåt genom Rift Valley 1975-2015«. Bara tilltaget – 68 CD… eat your heart out Dylan, Springsteen, Young, Thåström, Ledin, Eldkvarn…

Homeland – håller stången och spänningen uppe genom hela femte säsongen.

The Game – ny engelsk avslutad spionserie som utspelar sig i början av 70-talet. Kalla kriget, grovkornigt, sjaskiga färger och människor. Underbart.

»Spionernas bro« – mer kalla kriget. Tom Hanks som idog advokat påminner om hur tråkigt och långbänksdraget kalla kriget också kunde vara, trots U2 och Gary Powers – fast på ett briljant sätt.

»River«. Stellan Skarsgård briljerar som desillusionerad, hallucinatorisk polis i första säsongen på Netflix.

»Jills veranda« – efter hälften av programmen har vi redan fått höra Billy Joe Shaver, Gillian Welch och Emmylou Harris och en fantastisk version av Elvis »Crawfish« med Jill och Jerry Williams…

Årets bok – Ikoner. Larsåke Thuressons fantastiska snaps hots i svartvitt från 60- 0ch 70-talets svenska underhållnings- pop- och rockscen i en 3,5 kilos coffee table-book. Tung på alla sätt!

Årets vackraste bok »De som betydde något« – Jessica Lund. De senaste tio årens fortsättning på Larsåke, fast stiliserat och snyggt i tidens anda.

Årets deckare: ryske polisen Arkady Renko i Martin Cruz Smiths böcker. »Gorkijparken« var ingen lyckträff. Både »Wolves Eat Dogs« och »Stalin´s Ghost« har oavlåtligt fascinerande scenerier från det moderna (nåja) Ryssland och Ukraina, bl a från de märkliga bosättningarna runt Tjernobyl.

Peaky Blinders – otäckt fascinerande gangsterserie från 20-talets Birmingham (Netflix)