Då och då utbrister jag/du i »den bästa svenska americana vi hört«. Åtminstone känns det så, där i stundens beröring. Ett tonfall, en versrad, ett gitarrsolo - aha just så här ska det vara. Dock; det är med främmande tonfall

Det händer att en artist lyckas slå an en ton hos lyssnaren. En ton som förenar amerikanska tumbleweeds med svensk, norrländska kalfjäll. Ökennätter i Arizona med snörök på E14

New Orleans pianolegend Dr John har sagt om staden att: In New Orleans you can´t separate nothing from nothing. Everything mingles each into the other until nothing is purely itself but becomes part of one funky gumbo

Man tänker “ytterligare en singer/songwriter” från väst och tror sig direkt ha ringat in hur det kommer att låta och kännas. Fel utgångspunkt, givetvis, men det är lätt att hamna där i den strida ström av musik som man träffas av varje dag

»Hoarse« är Malmö-bandet True Lies sjätte album sedan skivdebuten med »Where Are The Angels« från 1988. Och trots att det gått över 30 år håller True Lies fortfarande samma konsekventa linje i sin musik

Han kommer från Brooklyn, NY, och tar oss med på en resa över hela USA. Vi glider fram i landskapet och han guidar oss genom att berätta om sina iakttagelser

James Cotton är 75 år gammal och har en lång och givande karriär bakom sig. Och framför sig, om vi ska döma efter »Giant« hans senaste platta. James Cotton är en av de främsta nu levande bluesmunspelarna, en gigant utan tvekan

Hör två takter av »Left my heart in San Franscisco« och inser två saker: hur innerligt jag saknat Van Morrison och hans närmast oförskämt nonchalanta närvaro och två: att Elvis Costello aldrig har varit i närheten av den evigheten

»White Smoke & Pines« spelades in på två veckor på Israel Nashs ranch i Hill County utanför Austin, Texas, och är en kompromisslös tolkning av Ellens sånger och artisteri

»Vägen är lång (The Road Is Long)« har blivit den stora publikfavoriten när Ellen Sundberg och hennes band the Widowmakers turnerat land och rike runt efter releasen av hyllade albumet »White Smoke and Pines«

Återutgivning av Courtney Marie Andrews sedan länge utgångna album från 2013.

Det här är enkel, okomplicerad, traditionell feel-good-jazz. Kermit Ruffins är från New Orleans, han spelar trumpet och han sjunger släpigt, mörkt, raspigt. Tänk en glad Louis Armstrong. Light

Det finns något majestätiskt över dessa fyra herrar. Som är underbarn när det gäller att bära fram andra men som egentligen själva borde bäras fram i guldstol. Dessutom enastående gitarrister som genom åren används av många som medmusiker vid spelningar och inspelningar

Sepiafärgad americana med tydliga rötter, gediget gitarrspel och starka låtar som ibland lyfter till klassikernivå; Andrew Combs har varit med ett tag. 2010 kom Ep:n »Tennesse time« och 2012 släpptes »Worried man« med höjdpunkter som »Too Stoned to Cry«

Leyla McCalla har ett dovt, kort och torrt anslag när hon spelar, oavsett om hon plockar upp cellon, banjon eller gitarren. Hennes sång går i samma tonläge, återhållsamt, dovt och torrt