Beck, Benmont Tench, First Aid Kit, Lou Barlow och Ryan Adams är några av de vänner som Jenny Lewis har tagit hjälp av för att skapa hennes nya soloalbum “Voyager”. Hennes första album på sex år.

“Voyager» känns som hennes mest personliga album hittills. Inledningsvis kan man förledas att tro att det “bara« är solskenspop från Kalifornien men hennes låtskrivande har utvecklats och varje låt har en förmåga att lyfta lite till för varje gång man lyssnar.

Man kan känna Kaliforniens vindar, en dos Byrds, Fleetwood Mac i tiden för »Rumours«, lite av Randy Newman beska humor och det här är kanske det bästa pop-album jag har hört sen Matthew Sweets glansdagar.

Lewis var med och bildade bandet Rilo Kiley 1998 som med albumet “More Adventurous» från 2004 var gruppens höjdpunkt. På senare år har hon samarbetat med “The Watson Twins« och gjort flera soloalbum. Men det här är hennes bästa stund hittills.

“Voyager” skapar en känsla av personlig nostalgi eftersom låtarna berättar om Lewis förflutna. Det finns påminnelser om upploppen i Los Angeles och 9/11. Det finns funderingar på hennes tidigare liv, »rasande och rastlös« tonåring i »Late Bloomer« eller kvinnan som jagar sin ex-make på »She´s Not Me«.

“Voyager” är tio snyggt inspelade och observerande sånger - men trots den avslappnande och glansiga inspelningen, och de kända namnen på listan av medverkande, har varje arrangemang på albumet Jenny Lewis röst i absoluta centrum. Och hennes röst låter bättre än någonsin.

En perfekt kombination av värme, sorg och en glimt av humor.