Victoria Vox verkar ha stoppat gitarren i fodralet. Hon blir allt mer en sjungande ukulelepoet.

Nu har Victoria Vox gjort ett album där hon sjunger till eget ukulelekomp och en cello (och inte så mycket mer, lite »muntrumpet« och några trumrytmer).

Ukulelen hamnar i centrum, styr låtskrivandet och bestämmer ljudbilden.

Hon är ingen virtuos utan kompar sig med få och enkla ackord. Men jag gillar att hon verkligen utnyttjar instrumentets speciella karaktär: de fyra strängarnas sprött klirrande klang.

Victoria Vox blir en sjungande, spelande ambassadör för detta lilla spela själv-instrument.

Mest egna låtar, både mer av folksång och lite jazzigt, cellon får det ibland att dra åt konstsång, oftast sång på engelska men även på franska. Melodierna klistrar fast i öronen.

Albumet »Vox Ukulele Cello« är utan tvekan det bästa som den amerikanska ukulelesångpoeten Victoria Vox åstadkommit hittills.

Tidigare publicerat i Hifi & Musik