Progg- och punkrocken har återuppstått. Nya album med De lyckliga kompisarna, Invasionen och Dundertåget är några exempel. Och nu har också nypunkbandet Masshysteri kommit med ett nytt album.

Nypunk var ordet jag fick i öron och huvud. Ett slags återuppväckning av 70-talspunken, till budskap, ord och musik men bara delvis till attityden. Punken handlade ju både om att skrika ut sitt hat mot samhällssystemet och att greppa ett instrument och spela själv, oavsett om man kunde eller inte.

Medlemmarna i Masshysteri är skickligare än så. De pånyttfyller punken med såväl kraft som skönhet. Till tralliga, allsångslockande elgitarrmelodier framförs budskapet om att stå utanför och inte höra till, idag som på 70-talet.

Masshysteri spelar punk som både är musik och politik. Och jag gillar verkligen kontrasten mellan Robert Petterssons röst i förgrunden och Sara Almgrens lite längre bak.

Årets bästa rockalbum! utbrast någon. Nja, så långt vill jag inte sträcka mig, inte redan nu i alla fall. Men nog känns det uppfriskande med lite Masshysteri.

Liknande recension tidigare i Ystads Allehanda