Artikel / Krönika
Whisky River: ett samtal med Willie Nelson
Av Peter Söderlind

Det började med en dröm. Ja nästan, först kom det ett meddelande från Willie Nelsons hustru Annie D'Angelo Nelson sent en kväll på mobilen. Det gällde en skickad förfrågan om en intervju med Willie med anledning av hans senaste bok 'Roll me up and smoke me when I die'. Annie hade även fått Rootsy-krönikan/Country4you-krönikan med Kris Kristofferson och tycktes ha öppning för en intervju. Med hennes ord i huvudet föll jag in i sömn och in i en dröm där jag såg Willie stå på en scen för cirka 80 personer. Lokalen kändes som en provisorisk scen i en lada och jag kunde tydligt se Willie göra grimaser framför en fotograf vars kamera inte fungerade, desperat försökte fotografen få ordning på kameran men gick uppenbarligen miste om många roliga bilder pga tekniska problem, något som tycktes roa Willie.

Kommer ihåg hur jag vaknade på morgonen med ett leende efter drömmen och berättade för min sambo Pernilla om nattens komiska dröm och om en eventuell intervju med en av mina stora musikhjältar. Några meddelanden senare med Annie så var allt uppgjort och Willie ringde mig en kväll några dagar efter jul.

Befinner mig i skrivande stund i Ådalen och började skriva ned intervjun några dagar innan nyår. Det blev en resa på tolv timmar från Göteborg upp hit och min sju-åriga dotter satt bredvid mig i bilen. Mellan varje skratt, varje samtal och matstopp, så lät jag Willies röst och ord från kvällen innan bearbetas mellan en vy av meterhöga snövallar längs vägen. Kändes som ett väghelgon talat till mig och »On the road again« fick en andaktig känsla över sig.

Det är tonvis med snö runt omkring huset där jag skriver och det finns god whisky från skotska västkusten i rummet, så det känns som en bra plats att skriva ned vad som sades den speciella kvällen sent i december då Willie Nelson ringde på telefonen.

Från det att jag var liten kille med Willie och grabbarna i högtalarna så har det alltid känts tryggt att höra Willies röst. Diskuterade även Willies lugnande inverkan med Björn Pettersson på Rootsy Live strax innan intervjun. Willie lugnar när det behövs och jag litade fullständigt på den känslan inför samtalet. Är glad att säga att efter samtalet så var det precis så, Willie öppnade upp och hans röst sa mig direkt att det här är bra, det här är mannen som talat till mig under så många år genom sina sånger och det här var som att fortsätta på en av sångerna tillsammans. Får bekräftat vad jag redan förstått, att detta är själva essensen av Willie Nelson, han talar direkt till dig, precis som Johnny Cash, Kris Kristofferson och Waylon Jennings i Highwaymen. Det är avslappnat och ärligt, utan insmickrande inramning.

»Hi Peter, it's Willie, how are you?«

Vi började att tala om hans nya bok som släpptes i november. Boken har dessutom ett fint förord av Kinky Friedman som är en god vän till Willie, Kinky kommer även hit till Sverige för en Rootsy-turne i april. Willie förklarade att boken är skriven som en »road-journal« med olika ämnen som Gud, sångskrivande och miljöfrågor. Det finns ingen speciell struktur i Willies skrivande, han berättar om hur han skriver när han känner för det och vad han känner för att skriva just då. Låter som en bra tanke kring skrivandet, och en framgångsrik sådan för Willie. Och läppjar man på orden, så visst tusan smakar det lite tao av dem.

Peter - In your new book »Roll me up and smoke me when i die«, you handle different types of topics like God, gun control and marijuana. You also write about how bad we treat our planet and the environmental questions are topics that I understand has been imortant for you a long time, just wonder what kind of changes do you think is most important for us to handle right now?

Willie - Small family farmers are the only things that can save us because they take care of the land. Future farmers of America are going to be our heroes. Same with biodiesel, either way we need small family saustainable and organic farmers.

P - You, Johnny, Waylon and Kris, you have been an important part of my life since I was just a little kid, and so you are for many people. Guess one clue is what you wrote in your book »The Tao of Willie«, that you have to be honest to yourself and don't just fit in to suit others demand. The way of Tao is fascinating, and as you wrote, the song »Still is still moving« handle that subject. How has the responce been for that particular book since it's release in 2006?

W - Fantastic, and the song »Still is still moving« is still in the show every night. I still get people coming up to me and telling me that the book made a difference for them.

Vi fortsatte att prata lite om whisky och då förstås låten »whiskey river« som Willie gör oerhört bra. Han berättade hur mycket han gillar att sjunga den låten, som är skriven av Johnny Bush.

Kan inte undgå att pausa skrivandet en stund och promenera ned till min egen »whisky river«, Ångermanälven, som ligger här i Ådalen och som nu är stel av is på ytan. Destilleriet Box vid älvstranden har också en kort vinterpaus. Frusen och still ligger älven och speglar den korta stunden av dygnets ljus in mot kopparpannorna. Allt är lugnt, men, Still is still moving.

På frågan om willie planerar att turnera i Europa igen så fick jag det glädjande svaret att han mycket gärna vill det, och att han redan talat med sin manager om att få göra en sån turne. Låt oss hoppas på ett Sverigebesök av denne legend inom kort.

Vi diskuterade även kort om Kris Kristofferson och Willie har nyligen lyssnat på Kris senaste album »Feeling mortal«, och är imponerad. Kanske missuppfattade jag Kris-kännaren Roger Rudholm och kom med ett ogrundat rykte till Willie angående att Kris skulle skriva låtar till Willie. Inget Willie kände till, men, han sa att han skulle uppskatta om det vore så. Kris har ju gjort det förut, så vi får väl hoppas på det igen.

Willie nämnde bland annat att han, Merle Haggard och Kris ofta diskuterat om att turnera ihop, kan inte dölja min glädje över en sån turne. Ser även gärna Arlo Guthrie i denna konstellation, och som Kris sa under mötet i Malmö; det skulle kunna bli en ny Highwaymen. Det är bara att fortsätta drömma.

P- If we leave music for a while Willie, do you have any particular writers or poets that affects your life or songwriting, and in which way?

W - Kahil Gibran, Edgar Cayce, Floyd Tillman, etc. They all do affects me in every way.

P - You have tried a variety of different music over the years. If we exclude country music, what kind of music do you feel have a special part in your music life?

W - Blues, jazz, gospel and standards. All of them.

»Roll me up and smoke me when I die« är en underhållande bok med ett djup som stundtals grundar sig på komik. Willie skriver:

»You wont see no sad and teary eyes,
When I get my wings, and it's my time to fly
Just call my friends and tell them
There's a party, come on by
So just roll me up and smoke me when I die«

Den är inte alls lika filosofisk som »The tao of Willie«. Själv läser jag med förtjusning den senaste boken i skenet av tao-boken, det är inte alls nödvändigt men det dyker upp lite annat mellan raderna om man gör det. Kort diskuterade vi även det som står i boken om vapenlagarna i USA, och som han skriver i boken, halv- eller helautomatvapen ska inte privatpersoner ha tillgång till. Man kan väl säga att detta ämne tyvärr blev högaktuellt i samband med den tragiska händelsen på en skola i Newtown.

Boken innehåller som sagt olika ämnen som är blandade lite hur som helst. En charmig bok att sitta med som ett sällskap till en single malt, eller rent av en Jack Daniels eftersom Willie berättade att han ibland dricker den. Föreslog Willie en liten provning med svensk whisky om han dyker upp, vilket han accepterade. Ja, inbjudan är ju därmed bekräftad och det är äntligen dags att förbereda en liten provning med »whiskey river« himself.

Till sist. Tro mig på mitt ord. Om telefonen ringer och det är Willie Nelson i andra änden, då kommer du att få ett oförglömligt samtal.

Läs mer om Nelson, Willie