The Zombies (sida 1 av 1)

Per magnusson: 2009-01-20 14:24		The Zombies kommer till Sverige!!! Ja, det är faktiskt sant! Den 5:e mars spelar gruppen på Debaser i Stockholm och biljett är naturligtvis redan inhandlad. Debutsingeln “She´s not there” (1964) var så lovande att väl ingen trodde att Zombies skulle kunna följa upp den, men vid uppbrottet 1967 kunde de vokala giganterna visa upp en produktion bestående av enbart förstklassigt material. Testamentet “Odessey And Oracle” står stadigt bredvid mästerverk som Loves “Forever Changes”, Pretty Things “S.F. Sorrow” och det bästa av Ivy League, såsom “Willow Tree” och “My World Fell Down”. Zombies består fortfarande av originalmedlemmarna Chris White, Rod Argent, Colin Blunstone och Hugh Grundy. Gitarristen Paul Atkinson lever tyvärr inte längre. Mina förväntningar är skyhöga!
Tobias Levander: 2009-01-20 15:13		De spelar även på Katalin i Uppsala 6 mars, Trägår'n i Göteborg 7 mars och KB i Malmö 8 mars, så man kan nästan säga att de gör en Sverige-turné. De har turnerat till och från på senare år och har enligt vad jag hört fått ett mycket positivt gensvar från både kritiker och övrig publik.
Per magnusson: 2009-01-21 10:37		Så bra, då får vi hoppas att publiken kommer. Lyssnar just nu på gruppens »I could spend the day« och imponeras ännu en gång över stämsången och Rod Argent och Chris Whites enorma talang som kompositörer. Genialt helt enkelt! Nästa grupper på önskelistan är The Move, med den blytunge basisten Ace Kefford - Englands motsvarighet till Namelosers Christer Nilsson, och svenska Jackpots - Sveriges motsvarighet till Zombies!
christian zätterström: 2009-01-21 13:03		Per : hur rankar du de nyutgivna Moveplattorna ffa inbördes ? Alla indispensable, eller ?
Per magnusson: 2009-01-22 00:26		Ja, mitt förhållande till Move är delat. Det är egentligen två olika band, där jag verkligen gillar det tidiga materialet. D v s det som är inspelat före och i samband med första Lp:n samt tiden strax därefter - alltså 1966 - 68. Det är fyndigt, skojigt och väl genomförd beatmusik och pop-psykedelia, med höjdpunkter som “Yellow rainbow“, “Kilroy was here“, “Night of fear”, “I can hear the grass grow”, “Flowers in the rain”, “(Here we go round) the lemon tree”, “Cherry blossom clinic”, “Fire brigade”, “Omnibus” och naturligtvis “Blackberry way”. Så för mej är det första Lp:n tillsammans med dubbel-cd:n ”The Move - Singles A:s & B.s” (Repertoir) som gäller. Kompletterar man med “The Move - The BBC Session” (Strange Fruit) så får man gruppens radiospelningar 6701 - 6812, där de i “Long black veil”, “Christian life” och i Goffin & Kings “Going back” blottar en beundran för hur samtida Byrds lät. Vad som förvånar är varför deras BBC-inspelning av Simon & Garfunkels ”Sounds of silence” inte finns med. Det är en helt ljuvlig version som kännetecknas av allt det bästa hos Move: stämsång, kristallklara gitarrer och de karaktäristiska basgångarna. Mmmmm!!!! Visst finns det fina stunder även på ”Shazam” (1970), men inte tillräckligt många för mina öron. 1971 års Move är för mycket influenser från progressiv rock för min smak. Dessutom har jag aldrig kännt mej bekväm med Jeff Lynne. De enda rekommendationer jag kan ge beträffande Move rör alltså ursprunget, en grupp jag hade turen att se i London 1967. En återförening av gruppen, trots Carl Waynes bortgång, skulle vara klart intressant. Om man höll sig till det tidiga materialet vill säga.
christian zätterström: 2009-01-22 09:14		Tack, mycket intressant analys !
peter nordgren: 2009-03-09 00:44		Någon som kan lämna en rapport från nån Zombie spelning ?
Per magnusson: 2009-03-09 10:05		Jag var där och har skrivit en recension för Rootsy som, om den får plats och fortfarande känns aktuell, kommer att publiceras.
Håkan Olsson: 2009-03-09 10:24		Magnussons recension ligger ute nu. Beklagar dröjsmålet!
Tobias Levander: 2009-03-12 23:18		Flera ögonvittnen jag talat med insisterar på att det var mycket bättre än vad Per beskriver. Om de har rätt eller inte vet jag ej.
Per magnusson: 2009-03-13 08:50		Ja, det tror jag med att många tyckte. Själv kom jag dit för att höra Zombies, inte Blunstone & Argent. Jag saknade under större delen av konserten den lågmäldhet som var så karaktäristisk för gruppen. Förutsättningarna fanns verkligen: Blunstones röst var intakt, bra musiker och stämsången satt perfekt. Under kanske drygt en halvtimme fick jag smak på hur bra det kunde ha varit, resten var Argentshow. Men, det här är bara min uppfattning och det glädjer mej naturligtvis att många fick vad de ville ha.
Lista ämnen Föregående ämne | Nästa ämne

Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg