| |||||||
Tom Skjeklesæther: 2015-08-25 23:43 | Blir lei meg av å høre at noen har lykkes med brekke armen bak på ryggen på Van. Nå blir også hans musikk redusert til streaming, arenaen for digital likegyldighet. | |
Håkan: 2015-08-29 14:34 | Bättre att OOP album inte spelas och glöms bort? | |
Tom Skjeklesæther: 2015-08-31 20:10 | Jeg er opptatt av hva streaming gjør med kvaliteten på hvordan vi forholder oss til musikk. Jeg oppfatter det slik at streaming skaper mer overfladisk lytting, gjerne rettet mot hits. Faren for at Van Morrisons katalog skulle gå i glemmeboken anser jeg som relativt liten. Illegal nedlasting og streaming har så langt vært sterkt bidragende til å devaluere musikkens verdi. Det skal bli spennende om denne musikkdevalueringen også rammer folks vilje til å betale for musikk live. Og da tenker jeg ikke på bankkontoene til de rike stjernene som etablerte seg i god tid før digitaliseringen oppstod og fikk fart. Men på alle veldig bra artister som kunne reise rundt og få brukbart betalt etter å ha solgt fra tusen til fem tusen plater i f.eks. det skandinaviske markedet. Hugh Mcintyre i Forbes Magazine skriver følgende i en nylig kommentar: With streaming becoming the way that people are accessing music, money is becoming even tighter in some places. Even though people are consuming more music these days than ever (we’ve surpassed one trillion streams so far this year already), they aren’t paying huge sums for it. As streaming continues to grow in popularity, there are going to be a lot of problems that the industry will have to tackle if it is to survive, but there is one that doesn’t get a lot of attention: the problem of perceived worth. Over the past ten to fifteen years, the listening public has picked up the idea that music is all but worthless, though personally very important. Between illegally downloading songs from Napster and Limewire and then having millions of tracks at their disposal for free (with an occasional ad thrown in there), it isn’t hard to understand how people began perceiving music as something cheap. Since it is both readily available and they don’t consider it to be worth a lot of money, many are simply unwilling to pay for it in any form. | |
Magnus Eriksson: 2015-09-01 14:01 | Jag är, som Tom, rädd att vi kommer tillbaka till hittänkandet och ytligt lyssnande på enskilda låtar. Minns vilken konstnärlig befrielse lp-skivan innebar för populärmusiken. Jag vill inte tillbaka till ett musikaliskt tänkande där allt gällde den enskilda låten. | |
Håkan: 2015-09-02 13:25 | Hits? Ytligt lyssnande? När jag växte upp i en småländsk småstad (född -69) var allt utanför top 20 obskyrt. Att hitta musik utanför musikbolagens marknadsföring var praktiskt taget omöjligt. Skapade denna situation en mer seriös inställning till musik än idag? Och det har alltid varit storbolagens intresse att skapa hits och singlar, ofta emot artistens önskningar, minst lika mycket då som nu. | |
Tom Skjeklesæther: 2015-09-02 21:04 | Småland var etter alt å dømme avskåret fra sivilisasjonen på 70-80-90-tallet. Å påstå at plateselskapene ikke markedsførte annen musikk enn hits i disse årene er helt på bærtur. Kan vi ikke legge denne misforståelsen død nå, plateselskapene har alltid gjort begge deler, både hit-musikk og essensiell kvalitetsmusikk. Grunnen til at majorselskapene i dag tjener gode penger på streaming er blant annet at de sitter på omfattende kataloger. Med det beste av rock, country, soul, jazz, blues, folk, progg, etc. etc. | |
Magnus Eriksson: 2015-09-03 11:08 | Så illa var det inte i Småland. Där skapade jag min musiksmak. Växjö, inom bekvämt räckhåll var man än bor i Småland, hade också en bra konsertscen under hela sjuttiotalet. Sedan förädlade jag smaken i Skåne. Men att utmåla Småland som ett musikaliskt u-land de decennierna är grov historieförfalskning. | |
Tom Skjeklesæther: 2015-09-03 11:39 | Det var ikke min påstand. Jeg bare tar Håkans ord til etterretning. Det er Håkan som kjempet en håpløs kamp mot konspirative og onde plateselskaper i disse mørke årene. | |
Håkan: 2015-09-09 15:50 | Det var inte Småland eller någon annan plats som var poängen i mitt inlägg utan att förutsättningarna för att odla ett seriöst musikintresse är oändligt mycket bättre idag, i den digitaliserade eran. På en mindre ort, var-som-helst, fanns inte skivaffärerna som tog in importer eller kioskerna som sålde NME eller liknande. Kanske fanns det ett rocklexikon på biblioteket. Kanske hade en kompis storebrorsa en lite mera avancerad musiksmak som kunde vidga vyerna. Det är DET jag talar om. Infrastrukturen för information såg helt annorlunda ut och därför också förutsättningen för ett seriöst musikintresse för alla. Förutsättningarna för att leva på musik har förändrats, men antagligen har den fysiska fonogram-eran, speciellt 1970-2000, varit ett historiskt undantag vad gäller de intäkter den genererat åt ett urval av artister och branschen i stort. Jag kan bara stödja genom att köpa musiken, betala för konserterna, och hoppas att så stor andel som möjligt hamnar hos artisten och inte hos mellanhänder. Men som sagt, så var min huvudinvändning mot påståendet att musikintresset var mer seriöst förr under eran för den fysiska fonogrammen. | |
Tom Skjeklesæther: 2015-09-09 17:37 | Problemet er at det ikke virker. Veldig mye tyder på at streaming av musikk i liten grad forplanter seg til ordentlig interesse. Det er NÅ alt dreier seg om HITS. Og kun det. I skrivende stund er det høyst uavklar om det vil være mulig å bygge seg seriøse, livslange musikkkarierer i fremtida. Håkans hat mot såkalte »mellanhänder« er historieløst og skammelig og rammer titusenvis av bransjefolk som på mange plan har vært helt avgjørende for at vi har den fantastiske populærmusikkhistorien vi nå kan se tilbake på. Rootsy.nus Håkan O. er en av dem. | |
Håkan: 2015-09-11 07:47 | Det finns en sorts purister som menar att populärmusik alltid har handlat om enskilda låtar, inte album. Satsningen och det kommersiella genombrottet för album kom väl efter Sgt. Pepper, ungefär. Och befästes i början av 70-talet med framgången för typiska långkörare som DSOTM och TB. Jag vet förresten inte om det är en så fantastisk populärmusikhistoria vi tittar tillbaka på. Jag tycker det mest är gravstenar över artister som inte fått förnyat kontrakt pga förlorad kommersiell potential. Och den som läst mina inlägg vet att min polemik aldrig riktats mot mindre entusiastdrivna bolag, kalla dem Rootsy Music eller ECM, men Tom behöver ju hålla liv i en karikatyr av mig för att ha något att skjuta på. Synd, för jag tror att vi är överens om rätt mycket. | |
Tom Skjeklesæther: 2015-09-11 14:42 | Håkan klamrer seg til forestillingen om at store selskap er onde. Hermed tar jeg til orde for at den oppfatningen kjennes død og maktesløs. Både store og små selskaper har gjort både dårlige og gode disposisjoner i forhold til sine artister og i forhold til publikum. Men å mene at selskap som Atlantic, Columbia, Reprise, Elektra, A&M, Island, Mercury etc. bare har svin på skogen er rett og slett ikke sant. Musikkmenn som Ahmet Ertegun, John Hammond sr. Jack Holzman, Albert & Moss, David Geffen, og Chris Blackwell har både vær vellykkede/ effektive forretningsmenn og fremragende A&R-personer. Jeg gjentar, de såkalt store plateselskapene har vært vesentlige bidragsytere til den gedigne moderne musikkhistorien. | |
Lista ämnen Föregående ämne | Nästa ämne |
Skapa en användare och logga in för att svara på inlägg