Rootsy logo  
Rootsy logo

Recension
Gauthier, Mary
Live At Blue Rock
(Proper)

Mary Gauthiers inspelade livekonsert på Blue Rock Artists Ranch i Wimberly, Texas är lite av en the-best-of-konsert. Och det vill inte säga lite. Mary Gauthier har arbetat sig fram till en position som en av våra främsta singer-songwriters med ett stort antal starkt personliga och djupt engagerande sånger.

Att ha blivit övergiven och bortlämnad som litet barn har satt sina spår. Som 16-åring upptäckte hon att hon inte passade in på den highschool som hon gick på, stal hon sina fosterföräldrars bil på en söndag och drog iväg till ett liv och ett boende i ett mindre bra bostadsområde. En drömmare med stora drömmar, som hon sjunger om i »Drag Queens In Limousins«. Men vardagen var full av missbruk och rastlöshet.

Det finns ett starkt sökande i Marys sånger, ett sökande efter svar, efter identitet, efter att kunna förstå. Hela hennes historia och förståelse för övergivna barns funderingar beskrev Mary sin förra platta, »The Foundling«. Här var också »Blood Is Blood« en av de bärande sångerna, där arv och tillhörighet är en av de återkommande frågorna. En sång som öppnar ett fönster och ger en inblick det sår som finns i själ och hjärta.

Mary berättar på sitt lite sorgsna och personligt sätt om sig själv och andras människors öden. En del berättelser ligger väldigt nära Marys. Det hörs som om de kommer från hennes innersta och att det är svårt att hålla de ifrån sig. Trots att det nu har gått många år sedan de faktiskt inträffade i verkligheten. Det är också denna sköra, nakna inlevelse som gör Mary Gauthier till en stor artist. Det finns något ödesmättat över sång, gitarr och anslag. Denna ödesmättade stämning blir ännu mer accentuerat med Tania Elizabeths fiol. Det skulle kunna bli tårdrypande om det inte hanterades med den varsamhet som ett sådant samspel kräver. Men det finns en lyhördhet och ett sökande av talande blickar som gör att Tanias fiol kommer och går precis där den hör hemma. Där egna initiativ snarare höjer än sänker det musikaliska intresset.

Förutom tre sånger av Fred Eaglesmith har Mary skrivit övriga själv eller tillsammans med Crit Harmon och Catie Curtis. Där »Last Of The The Hobo Kings« andas frihet och sorg, och beskriver en bild av ett förflutet USA i John Steinbecks anda. Det är också en av två sånger där munspelet kommer fram och skapar ett effektfullt samspel med gitarren. I »Karla Faye« kan vi höra både historien om Karla Faye Tucker och om ett stort om. »Det här skulle kunna ha varit jag«, kan man sig höra. För uppväxterna är lika för Mary och Karla Faye men resultatet blev annorlunda. Karla Faye Tucker dömdes till döden för mord 1984 och tillbringade 15 år i dödscellen innan hon avrättas som den första kvinnan i Texas sedan inbördeskriget 1863. »a little girl lost« i missbruk och prostitution. Just drickandet kommer åter upp i »I Drink«, »Fish swim / birds fly / daddies yell / mamas cry /old men / sit and think / I drink» sjunger hon.

«I Drink» är tillsammans med «Wheel Inside A Wheel», «Your Sister Cried» och «Mercy Now» hämtade från albumet «Mercy Now. Sången «Mercy Now» finns med som gömt spår och är kanske Marys mest kända sång. «We don´t deserve it but need it anyhow.”

Det finns utan tvekan en stark poetisk ådra i Mary Gauthier. Ibland känns det som hennes sånger är en bluesartist i countryvärlden, eller kanske country som har blivit lite blå. Hon beskriver sina karaktärer med både ömhet och empati, målar dem med värdighet och mänsklighet i all den bedrövelse och värld av spruckna drömmar som skuggar deras väg. Ärrat och väderbitet både på utsidan och insidan. Här livs levande.

/Staffan Solding


 
Designad för IE6+. Ytligt testad med Opera 7, Netscape 7.2 och Mozilla FireFox. Webdesign Jens Olsson. ©2004 Rootsy.nu. Powered by Notepad, Apache, MySQL & PHP
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.