Världsmusiktoppen enligt Bengt Eriksson

Världsmusiktoppen innehåller de bästa skivorna just nu i den egentligen ogrepp- och odefinierbara genren världsmusik. Skivorna på listan kan vara nya eller äldre och återupptäckta. De kommer att gå upp och nedför listan och bytas ut mot andra, allt efter mitt tycke och min smak. Skivor som trillar ut återfinns här.

1: Zimmer, Hans - Sherlock Holmes (Original Motion Picture Soundtrack)
Label: Sony

Filmen utspelar sig ju i London på 1800-talet men Hans Zimmers soundtrack är mycket bredare, både tidsmässigt och geografiskt. Musiken reser österut, till den zigenska traditionen på Balkan. Symfonistråkar, ensam fiol, banjo, cimbalom och dragspel. Än mörkt och pompöst, än virvlande dansant eller lugnt och stämningsfullt. T ex har spåret »I Never Woke Up In Handcuffs Before« blivit en hybrid av dragspel, gnisslande fiol, hästgnägg och arabiska trumrytmer. »My Mind Rabbles At Stagnation« inleds med knäppande cimbalom och fylls långsamt med stämningar, blir allt vackrare och mer rytmisk. »Not In Blood, But In Bond« och »Psychological Recovery« är extra fyndiga. Här presenteras musikern Sherlock Holmes: violinisten spelar precis så personligt, atonalt och avantgardistiskt som Holmes lär ha gjort.

2: Simpson, Martin - True Stories
Label: Topic

Martin Simpson sjunger sjunger med ett slags brittisk bluesröst. Han spelar både akustisk och elektrisk gitarr, även banjo. Den egna instrumentallåten »Swooping Molly! blir en uppvisning i fingerplockarsnabbt akustiskt gitarrvirtuoseri. Fast allra mest imponerar hans – mycket egna – behandling av folkmusikraditionen. Simpson gör kort sagt vad han vill med traditionen – utan att lämna den. Både «Tom Dooley» (mest känd med Kingston Trio) och «I Wanna Be Your Man» (en av Beatles bluesrockigaste låtar) vävs in i förstaspåret «Look Up, Look Down» och sistaspåret är en egenartad amerikansk men ändå brittisk tolkning av «Staggelee”.

3: Berger, Tore - I huset långt på landet
Label: Brus & Knaster

Den tidigare Blå Tåget-medlemmenTore Berger fortsätter, som han ju alltid har gjort, att betrakta nutiden med ögon från en annan, äldre tid. Visorna är gamla och blir nya på samma gång. Texterna berättar historier och förmedlar minnen som går bortom orden, antyder hemligheter som aldrig avslöjas. Hans röst har fångats sååå nära mikrofonen, instrumenten (bl a Martin Hederos, piano, och Jonas Kullhammar, tenorsax) samspelar känsligt och stämningsfullt med melodier, texter och sång. Faktiskt tror jag aldrig att Tore Bergers sätt att sjunga, skriva texter och göra melodier har dokumenterats bättre på skiva – än här. Favoritspår: den långa, nästan dylanska »Balladen om Richard Sandler« (svensk statsminister och mycket mer). OBS! Nu Manifestprisad, dessutom!

4: Olika artister - Three Score & Ten – A Voice To The People
Label: Topic

Ett av världens äldsta oberoende skivbolag fyller 70. Det är det engelska folkmusikmärket Topic som jubilerar och gett ut en maffig box med sju samlings-CD med skivbolagets klingande historia från 1939 och framåt till idag. Albumen har olika teman. Den första CD:n innehåller »treasures« ur katalogen. På den andra finns engelsk sång och musik med flera av de bästa folksångerskorna. Den tredje CD:n ägnas Skottland och den fjärde Irland. Den femte innehåller sångare/sångpoeter som bevarar den brittiska traditionen genom att nytolka den eller göra egna, nya låtar. Den sjätte CD:n visar Topics mest politiska sida. På den avslutande, sjunde finns ännu fler »treasures«. Längre recension: www.rootsy.nu/recension.php?id=1357

5: Hardy, Bella - In The Shadow Of Mountains
Label: Noe Records

Bella Hardys andra album, »In The Shadow of Mountains«, är ju ännu bättre än den sensationella debuten. Hon fortsätter att göra personliga tolkningar av traditionella låtar varvat med egna sånger och melodier som löper rakt ut från brittisk folkmusiktradition. Hennes röst tar sig in i och ut igenom det karga, lite grova skal som brittisk folksång kan ha, får tonerna att bli ljuva och innerliga, så vackra. Hon spelar dessutom fiol med sträva toner från en annan tid, även harpa, cello och concertina m m hörs i kompet. Låten »All In The Morning«, där hela familjen och släkten Hardy sjunger a cappella, bryter av.

6: Kouyate, Bassekou & Ngoni Ba - I Speak Fula
Label: Out Here

Enligt traditionen ska ngoni inte spelas som av medlemmarna i orkestern Ngoni ba. Tidigare satt man och spelade, den första som försåg sin ngoni med en rem så att han kunde stå och spela som en elgitarrist var Bassekou Kouyate. Han bildade också en orkester med olika ngoni-instrument som spelar tillsammans i stil med en akustisk afrikansk folkrockgrupp. Sättningen består av fyra ngonis i olika storlekar och tonlägen, några har fått extra strängar och här finns dessutom en ny uppfinning, en basngoni, som ger stadga och botten. Hela recensionen: erikssonskultursidor.wordpress.com/2010/02/10/i-cd-spelaren-bassekou-kouyate/

7: Loveless, Patty - Mountain Soul II
Label: Time Life

På sitt senaste album knyter countrysångerskan Patty Loveless an till »ettan« med samma titel. Fast här sträcker sig låtvalet lite längre framåt i tiden, från traditionellt och annat äldre material till några nyare låtar, allt framfört i bluegrass- och old time-stil. Oerhört bra, helt i klass med Dolly Partons traditionella countryskivor. »Mountain Soul II« inleds med en av de bästa versioner jag hört av gamla »Busted« och bättre ändå blir det faktiskt när Patty Loveless sjunger a cappella tillsammans med en baptistkör i »Friends in Gloryland« och »Children of Abraham«. Det här är årets countryskiva, om ni frågar mig.

8: Valdés, Bebo & Chucho - Juntos para siempre
Label: Calle 54

Bebo Valdéz från Kuba och Brandbergen har fått ännu en amerikansk Grammy, den här gången med sonen Chucho, i kategorin »Best Latin Jazz Album«. Följande skrev jag när albumet kom: Bebo Valdés (född 1918) spelar en melodi till sin son och Chucho Valdés (1941) en till sin far. För övrigt samspelar de med Chuchos piano i vänstra högtalaren och Bebos i den högra. Deras sätt att spela är så snarlika att de inte blir dubbelpianister utan en enda fyrhändig pianist. Både Chucho och Bebo spelar den pianomusik som är unik för Kuba, en blandning av melodi, rytm och improvisation, sentimentalt och dansant, konstmusik, afro, spanskt och jazz. Om vartannat, ofta samtidigt. Lika vackert som medryckande. Ingen tvekan: far och son Valdés är den kubanska pianotraditionens främsta företrädare.

9: Doveson, Jenny - All These Wasteful Hours
Label: Veranda

Jenny Doveson är kvar på – eller snarare har hon rest bakåt till – 60-talet. En ung debutant från Nyköping men hon låter jämngammal med Bob Dylan i New York cirka 1963-64. Jenny sjunger egna »amerikanska« folksånger till akustisk gitarr och munspel. Hon fingerplockar typiskt och använder också plektrum, lånar här och var några ord från Dylan och ligger ibland – hör redan förstaspåret »I´ve Been Picking Some Flowers« och den följande titellåten »All These Wasteful Hours« – också musikaliskt så nära förebilden att hon hamnar i hans influenser och ännu längre bak i traditionen. Märkvärdigt? Nej, kanske inte. Men mycket lovande, roligt och uppfriskande, tycker jag.

10: Berger, Bengt - Beches Brew
Label: Country & Eastern

Storstadspuls á la Miles Davis – annars fortsätter Bengt Berger att resa i geografin och genrerna. I gruppen finns, liksom förr, Thomas Gustafsson och Jonas Knutsson, saxofoner, och Mats Öberg, orgel. Nya är Max Schultz, bl a gitarr, Sigge Krantz, bas, och inte minst Linda Kallerdahl, som kan förena vis-, pop- och jazzsång och även låta som Yoko Ono, om hon varit en svensk vittra. »Beche« har skapat sin egen trumstil, mindre västerländsk och allt mer afrikansk och asiatisk. Knutsson får saxen att bli ett svenskt folkinstrument och ihop låter saxofonisterna som en traditionell afrikansk blåsorkester. Så jäkla kul när banjon kommer in, både bryter av och passar ihop. Och plötsligt sjunger Kallerdahl som från en minaret i Marrakech.