Medarbetare

Bengt Eriksson

... titulerar sej gärna (populär)kulturjournalist. Inledde sin journalistiska ”karriär” i tidningen HEJ! 1968-69, började skriva om världsmusik innan ordet fanns i Innerspalten på Aftonbladets kultursida i slutet av 60-talet och under vinjetten Musik från jordens alla hörn i Stereo Hifi (nu Hifi & Musik) på 70-talet, gjorde även Sveriges Radio-serierna ”Musik från jordens alla hörn” och ”Musik som vapen” på 70-talet, Radio Malmöhus-serierna ”Skånes rockhistoria” (tillsammans med Magnus Gertten), ”Hubba Hubba Hop!” och ”Yoghurt” (med Britt-Marie Wihlborg) på 80-talet samt radiodokumentärer om bl a jazzmusikerna Casper Hjukström och popbandet The Friends på 90-talet. Efter att ha startat Musikens Makts lokalredaktion i Lund tog han/jag initiativ till och var med att starta rocktidningen Schlager 1980. Har skrivit och fortsätter att skriva om (populär)kultur - diverse sorters musik, deckarlitteratur och tecknade serier m m - i olika tidskrifter och tidningar (för närvarande t ex Svenska Dagbladet, Hifi & Musik, Lira, TCO- och LO-tidningarna, Kvällsposten, Ystads/Trelleborgs Allehanda, Plus Sverige och rootsy.nu förstås) och har även skrivit / varit redaktör för några böcker, bl a "Från Rock-Ragge till Hoola Bandoola", "Invandrad musik" (med Birgitta Olsson), "Skånes rockhistoria" (med Magnus Gertten), "Deckarhyllan", "I neonljusets skugga", "Svenska sång- och rockpoeter 1-2-3" (med Joel Eriksson) och ”99 proggplattor” (med Mia Gerdin och Stefan Wermelin).

Nyheter
Recensioner
Artiklar/krönikor

Kontakta

 
Bäst just nu:
Senaste musik-twittret:

Reprislyssning inför kommande liverec. Edda Magnasons debutalbum är - minst - lika bra fortfarande!

Tack vare tips från Staffan Solding så lyssnar jag på en återutgivning med Champion Jack Dupree. Så bra han var/är!

Jag är väldigt förtjust i dom där danska Kopplarna. Dom verkar vara hur många som helst och alla sysslar dom med musik. Här är ännu en: Naja Rosa Koppel.

Nytt i öronen: Fred Lane besjunger läget i Sverige 2010 med ackompanjemang av Kjell Westling. Hört den plattan?

»My people were fair and had sky in their hair but now they´re content to wear stars on their brows« is one of the very best albums ever!

Äntligen i öronen: Jerad Finck, som gjort en riktigt bra popplatta!

Fargana Qasimova kan - verkligen - sjunga!

OK Star Orchestra i posten, genast in i CD-spelaren och öronen!

Högmässa i mina öron: Sinikka Langeland sjunger Mariasånger, folkligt och kyrkligt, vackert och mäktigt.

Försöker få ordning på recensionen av Tages återutgivna »Studio«-album.

Nu i öronen: Richard Thompsons nya!




I öronen på Facebook slutet april in i maj:

I öronen: tidig lördagsmusik med Patrick Bloom på nya albumet »Ghosts of Radio«. Bättre än Jakob Dylan!

I öronen: »American Patchwork« med Anders Osborne fortsätter att snurra. Ett jäkla neworleanskt R&B-tryck men jag gillar Osborne ännu mer när han sänker tempot, blir tuff och öm på samma gång. Hela registret finns med på nya plattan!

Jaha, vad ska jag stoppa i öronen idag då? Kanske lite »gammal« skiffle med The Vipers Skiffle Group på dubbelsamlingen »Don´t You Rock Me Daddy-O« - det bästa i skifflelväg från 50-talets England, näst Lonnie Donegan förstås.

I öronen: Jaha så har jag lyssnat på albumet »My Oh My« med Benjamin Aggerbæk också - sannerligen en egenartad jazzsångpoet.

I öronen: lyssnat på den återutgivna CD:n med Hansson & Karlsson (den kom 1998) i bilen t/r Ystad. Att det finns musik som förblir lika unik 43 år senare!

I öronen: albumet »Deli« med Victor Demé från Burkina Faso. Vilken vacker röst, så ljus och så len, som mjukaste afrikanska sanddynesammet. Bästa så kallade »afro« jag hört på mycket länge.

I öronen: nya albumet »Nobody´s Daughter« med Hole. Varför är det så och har alltid varit så att det är de rockmusiker som befinner sig längst ner i skiten som förmår skapa rockmusik som rycker upp en? Kanske för att de måste skapa musik som om den inte rycker upp dem själva så i alla fall får dem att klara också nästa dag.



I öronen-rapport från Facebook (mars-april):

I öronen: Ulf Lundell som spelat in sig själv, akustisk gitarr och sång, hemma i typ köket. Lågmält, rösten nära mikrofen. Inte illa alls. CD:n medföljer hans kommande diktsamling »En öppen vinter«.

Just nu mår jag som Cash i öronen, dvs »American VI: Ain´t No Grave«. Så bra tolkning av t ex »Cool Water« har jag inte hört sen Cacka Israelsson!

Now in my ears: Got a link so I changed rapidly to the songs from the new album with Jay Shogren from Wyoming. Oooooooh, this man should be discovered - BIG! Likely CV: somewhere between Dan Andersson and Michael Hurley.

På väg till Ystads konstmuseum med Invasionen i öronen.

Godnattmusik i mina öron: jazzsångaren Jonas Holmbergs andra album, »Svenska jazzballader vol 2«.

I öronen: Den Fule är ju inte alls så tung, tuff, grov och »ful« på nya albumet »Halling i köket« utan grann och fin, ibland blir det ju nästan sprött. Innan det plötsligt brakar till och blir »fult«, också.

NU i öronen: den sjungande politikern Mikael Wiehes nya album med skamgreppspolitiska sånger. Wiehe är nästan lika arg som jag.

Nu har mina öron, tillfälligt, övergett Wiehe (så det blir lugnare på FB) och jag lyssnar istället på albumet »The Big Black & The Blue« med duon First Aid Kit. Så lugnt och stilla, vackert och countryfolksångaktigt - men handlar egentligen inte de här sångerna och den här musiken också om samma sak...?

Inte varit så mycket i öronen idag men nu blev det dags att reprisera Edda Magnasons debutalbum inför morrondagens konsert...

I öronen, förresten, under konstrundeåkandet: »Svenska dragspelsmästare 1906-1951«, ny dubbelsamling. Wow! som Sten Broman skulle ha sagt.

I öronen: Dags för Jonas Kullhammars nya. Mjukare, mer melodisk än tidigare? Kanske mer fridfull t o m? Fast just nu börjar han bräka på igen, bryta av och loss, som toner ur ett mer stökigt liv.

I öronen: Nyplockat ur postboxen idag - CD med Ola Magnell (sju år sen senast)!

I öronen: Nu har jag lyssnat på Masshysteris nya album t/r Malmö. Bättre och bättre! Genre: ny-punk. Både innehåll och form är kvar och attityden också men inte längre ett plötsligt behov av ett uttryck - utan nu: musik, politisk musik.

I öronen: Le Bataillon de Fous. Österlensk rock som folkmusik eller vad man säger.

I öronen: nya albumet »Nobody´s Daughter« med Hole. Varför är det så och har alltid varit så att det är de rockmusiker som befinner sig längst ner i skiten som förmår skapa rockmusik som rycker upp en? Kanske för att de måste skapa musik som om den inte rycker upp dem själva så i alla fall får dem att klara också nästa dag.


Januari/februari 2010:

Karin Ström: »Fantomhalvan (Datadamen)
Karin Ström skulle både kunna tituleras schlagerpoet och syntpoppoet. Hon fortsätter att sångdikta om kärlek, hjärta och mycket smärta – fast med andra ord, så väl valda och poetiska att de kan tryckas på papper i en diktsamling. Forts...
erikssonskultursidor.wordpress.com/2010/01/22/i-cd-spelaren-karin-strom/


Dan Berglund’s Tonbruket (Act)
Utdrag: Kanske rock, ibland. Kanske jazz, ibland. /--/ Vackert med hårdrockens kraft och tyngd. Ett par favoritspår: inledande psykedeliska «Sister Sad» och «Sailor Waltz» med klassiskt vacker musik. Hela recensionen: www.ystadsallehanda.se/article/20100127/SKIVOR/701279908/1274/NOJE/&/Dan-Berglund-s—Tonbruket

Edda Magnason (Caprice)
Utdrag: Hon får mig att tänka på Björk (även Eddas rötter finns ju på Island) och Yoko Ono eller så kan hon liknas vid en sjungande, pianospelande Satie på 2000-talet. Hela recensionen: www.ystadsallehanda.se/article/20100120/SKIVOR/701209900/1274/NOJE/&/Edda-Magnason

First Aid Kit: The Big Black And The Blue (Wichita)
Orecenserad ännu så länge. Kort: Vilken fin stämsång! Och hur kommer det sig egentligen – ja, jag menar hur började det – att två unga tjejer från mina hemtrakter börjar skriva, spela och sjunga amerikanskfolkligt á la 60-talet... Föräldrarnas skivsamling?

Malin Foxdal: «Nattfjäril – sjunger Gillian Welch på svenska» (Blue Sparrow)
Ingen recension ännu. Jag funderar fortfarande... Fungerar detta eller inte???? När man oundvikligen har – och hör – Gillian Welch i huvet...
Nu har det blivit en recension också (tyvärr med fel distributör, det ska vara SonyBMG förstås):
www.ystadsallehanda.se/article/20100203/SKIVOR/702039898/1274/NOJE/&/Malin-Foxdal--Nattfjaril...-sjunger-Gillian-Welch

Tomas Boström: «Mitt gömda jag / Tomas Boström tolkar Leonard Cohen» (Konkarongen)
Utdrag: Tomas Boström sjunger stilla och andäktigt, både inför Cohen och budskapet. Flera av spåren innehåller faktiskt de innerligaste tolkningar jag hört av Cohen på svenska... Hela recensionen:
www.rootsy.nu/recension.php?id=1327

Och inte minst: Carroll Thompson - »Queen of Lovers Rock«
Absolut! Ingen konkurrens!
www.youtube.com/watch?v=eVyHLbAXnWY&feature=related

---------------------------------------------------


Nya svenska album:

Miss Li: «Dancing The Whole Way Home»
Maia Hirasawa: «GbgvsSthlm»
Sofia Karlsson: «Söder om kärleken»
Lisa Ekdahl: «Give Me That Slow Knowing Smile»
Adiam Dymott: «Adiam Dymott»
Caj Karlsson« Tillsammans med mig»

Och alla finns på Spotify. Otroligt! Som när man som mycket ung stod i skivaffären och provlyssnade skivor innan man bestämde sig för vilken man skulle köpa för veckopengen..,




Avishai Cohen: «Aurora» (Blue Note)

Och nu sjunger han också, den israeliske jazzbasisten Avishai Cohen. Om det nu är jazz han spelar? Det här är väl världsjazz? Eller israelisk jazz? Eller jazz från Mellanöstern? Fantastiskt, vågar jag konstatera efter bara en lyssning, nytt album där Cohen ännu mer än tidigare bygger sin «jazz»-musik på Israels = Mellanösterns musiktraditioner.

Anna Järvinen: »Man var bland molnen (Häpna)

Anna Järvinen måste vara Sveriges bästa kvinnliga sångpoet just nu. Ge det nya albumet sin tid. Det kräver albumet. För det tar litet tid för sångerna lägga sig tillrätta i hjärtat – men de växer och växer och blir allt vackrare.


Caj Karlsson: «Tillsammans med mig» (Metronome)

Sveriges Shane MacGowan från Hasslö utanför Karlskrona sjunger duetter i vartenda spår på sitt nya album, med alla från Magnus Lindberg över Stefan Sundström, Lasse Tennander och Mikael Wiehe till Anders F Rönnblom. Kanske lite lugnare och också lite ljusare röst än tidigare, lite mer sammanhållet komp dessutom. Kan vara Caj Karlssons bästa platta.


bob hund: «Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk« (bobhund)

bobhundarna känns igen förstås och ändå inte riktigt, riktigt... Recension här: erikssonskultursidor.wordpress.com/2009/03/26/i-cd-spelaren-bob-hund/


Moriarty: »Gee Whiz But This Is A Lonesome Town«
(Deschamps/Makaleff)

Fast allra bäst just nu är nog den här fransk-amerikanska gruppen som spelar någon slags mycket fransk men ändå rätt typisk fast otypisk amerikansk lågmäld cowboycountry. Sånt som kallas personligt väl? Rosemary Stanley är en bra och egen sångerska också. Knappat släppt i Sverige men albumet på Spotify. Tipset kom förresten Sivert Bramstedt, som känt Rosemary sen hon låg i magen och hon som 5-åring eller så dansade när Sivert spelade på gatan i Paris. Extratips: snart släpper Rootsy vad som bör vara folkbluesgitarristen Sivert Bramstedts första egentliga album – efter alla dessa år!



Mer förhandslyssning:

Sofia Karlsson: »Söder om kärleken« (Brus o Knaster)

Första albumet med egna låtar – som »Skärmarbrink«, »Visa från Kåkbrinken«, »Blåsut«, »Andra sidan« och »Regn över Årsta«. Många Stockholmsmelodier alltså. Mycket bra redan vid första lyssningen! Svenska (folk)visor möter lite (men allt mer) country.

Plus »Sulo möter Brunner«, kommer inte förrän i slutet av spril så bara kort: typ en mer melodisk Thåström...


Förhandslyssnat på...

Mikael Wiehe: »Sånger från en inställd skilsmässa« (Warner)

Fullt med manligt självömkande sånger (sånt behövs också för män ibland om de – vi – ska läka till själ och hjärta ) från en skilsmässa som tur nog ändå inte blev av. Sångerna kommer rätt ur Mikaels hjärta och de är mycket bra! Ja, hur länge sen var det som Wiehe gjorde så bra melodier rätt igenom ett album?

Kebnekajse: »Kebnekajse« (Subliminal Sounds)

Come back-albumet låter precis som man kunde förmoda – fast faktiskt lite tuffare och hårdare. Som då men nu, så att säga. Bra inspelning också där Anders Lind jobbat både med inspelandet och mixningen.

Buddy & Julie Miller: »Written In Chalk« (New West)

Klart efterlängtat nytt album med herr och fru Miller. Julie är för alltid en av mina favoritsångerskor och var hon inte ihop med Buddy och jag med min hustru så vete tusan... Ett enda spår: »Gasoline And Matches« – vad ska det kallas, rockabillyrock kanske? Julie Miller kan ha rockigt bett i tungan – också – när hon vill det.


Lyssnar också på:

Little Jenny & The Blue Beanswww.myspace.com/thebluebeans

Jenny Bohman
profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewProfile&friendID=111189080

Jag trodde att Jennys första soloalbum var klart – det är det också – och strax skulle släppas – men nej, hon väntar till i höst. Jag längtar till i höst...


Något av allt som snurrat mest just nu:

Klezmofobia
Ganze Velt
Tiger.dk

Danmarks häftigaste klezmerorkester, nu ännu häftigare i live-inspelning.


Eric Bibb
Rainbow People
Opus 3


Eric Bibb
Ain´t That Grand
MNW, LP

Den förstnämnda hävdar Eric Bibb ska vara hans debutalbum. Den senare var i själva verket hans debutalbum. Den första har precis återutgivits, den andra får man leta upp och köpa begagnad på LP. Bäst? Och varför vill inte Bibb låtsas om sitt egentliga debutalbum? Kanske för att han var råare och tuffare, mindre formad (av sig själv alltså) på »Aint That Grand«. En spontaninspelning, låter det som, medan »Rainbow People« är planerad och organiserad. Nej, jag tänker inte välja. Bägge var – och är – bra »debuter«.


A Camp
Colonia
Universal

Ett slags medelklass sofistikerad stadscountry – samtidigt som Nina med rösten sjunger sig igenom den kvinnliga amerikanska vokalhistorien. Åtminstone jag hör – alltsammans! – tidig kvinnlig jazzbjues, populär-, film- och musikalsångerskor, countryditon m m.


Gil Scott Heron
The Best Of
Sony&BMG

Rap innan rap fanns. Poesi, jazz och funk. Så melodiskt tal att talet blir sånger och melodier. Samling med Gil Scott Herons bästa inspelning, sopm »The Bottle«, »The Revolution Will Not Be televised«, »Home Is Where The Hatred Is« och H2OGate Blues”.


Jean-Simon Maurin trio & Elin Wrede
Djupa andetag
Prophone

Ännu en ny, bra och personlig svensk jazzsångerska. Elin Wrede finns i Malmö, dessutom. Och Jean-Paul Maurin är en mycket jazzpianist, melodiskt men nån slags tuffare, svensk soul anslaget. Recension kommer i nästa Lira.


Mark Olson & Gary Louis
Ready For The Flood
New West

Nu har jag äntligen – faktiskt – begripit att det här är riktigt bra. Inga märkvärdigheter: akustiskt gitarrspel och ett par stämmor som samsjunger fint. Resultatet passar utmärkt in i traditionen av amerikanska manliga country- och folksångduos – Louvin Brothers, Everly Brothers, Simon & Garfunkel...