För det allra mesta hör jag tämligen omgående om det som spelas tilltalar mig eller inte. Det är med andra ord sällan jag behöver övertygas om en skivas eventuella förträfflighet

Den hugade kan med lätthet bygga ett alldeles utmärkt album av de originalspår som ryms bland fina men småtråkigt tolkade jazz- och bluesstandards på Van Morrisons fyra senaste album. De ligger där i skymundan likt småputtrande styrkebesked som inte riktigt vågar ta plats

Surrender Hill är makarna Robin Dean Salmon och Afton Salmon. Deras förra album »Tore Down Fences« var mycket bra. Det nya »A Whole Lot of Freedom« är ännu bättre. Vid första genomlyssningen tänker jag att 18 låtar kanske är overkill

Annika Fehling, oförtröttlig ute på vägarna under de senaste åren, är tillbaka med en ny platta som vi väntat på sedan hennes gedigna »Fireflies« kom för tre år sedan. Då samarbetade hon med producenten och musikern Will Kimbrough, och han finns med på ett hörn nu också

Why can’t I be more conventional?, sukker Bob Dylan megetsigende på sitt nye album, (det vanskelige 36. albumet) før han og sangen konkluderer, om enn med et nytt spørsmål: Don’t you remember I was always your clown / Why try to change me now? Han er den samme gamle. Altså uforutsigbar

Efter liveplattan »Live at the Saxon pub« och studioalbumet »Take up your mat and walk«, två inspelningar som fick många att se ljusare på framtiden, löstes bandversion av Deadman upp och blev återigen synonymt med Steven Collins, en litterär och intellektuell sångskrivare i Leonard Cohens och Bob Dylans anda

Danny & The Champions Of The World har släppt loss kreativiteten, inte bara hos sångaren och huvudsaklige låtskrivaren Danny Wilson. Nej, »Brilliant Light« är i högsta grad en bandplatta där alla deltagit i låtskrivarprocessen eller arrangemang

Vissa artister lever man med. De är en del av inandningsluften. Existerar bredvid objektiviteten, betygsgraderingarna och de jämförelsesatta omdömena. Vilka de här artisterna är kan kvitta. Det är såklart olika för olika människor

Vi är många som under våra ungdomsår hade en svårförklarad faiblesse för Östeuropa. Något lockade i det karga, kalla och diktatoriskt underkuvade. Något som var ärligt menat; inte bara tröttsam postironi. Folket i Öst hatade väl oss, kan tro. Eller skrattade åtminstone åt oss

Danny & The Champions Of The World har släppt loss kreativiteten, inte bara hos sångaren och huvudsaklige låtskrivaren Danny Wilson. Nej, »Brilliant Light« är i högsta grad en bandplatta där alla deltagit i låtskrivarprocessen eller arrangemang

Etter å ha jobbet i studio i ett og et halvt år, er Trond Svendsen & Tuxedo endelig klare med sin debut-LP

Molly Tuttle är gitarristen och låtskrivaren som tillsammans med Billy Strings, Sierra Hull och Tyler Childers infriat löftet om en ny storhetstid för en traditionellt rotad samtida bluegrass-musik

Vår allt mindre välbevarade hemlighet Richard Lindgren är tillbaka med karriärens (tillsammans med dubbeln »A Man You Can Hate«) starkaste album. Visst sitter han kvar under citronträdet i norra Italien, men nu kommer alla känslorna på en gång

Hösten 2013 var southern-soul-blues-gospelrockaren Mike Farris i Sverige på en kort solo-turné. Söker man på youtube så finns där ett par guldkorn, inte minst från Falkenberg. Eller Bjursås. Med komp av Willy Clay-bands Björn Pettersson

2010 tog hon hem en Grammy för bästa americana-album med »You are not alone«, ett album producerat av Jeff Tweedy som också skrev titel-låten. Nu är Mavis Staples nominerad som årets artist till 2019 års Americana Honors & Awards

Paal Flaata har under nästan 20 år visat sig vara en sångare av yppersta klass, tidigare med Midnight Choir och nu på egen hand

»Don't you believe Richard Swift. He would love it if you thought was a back-room, nice-priced LP circa 1938 – one of eleven copies in existence«. (Ur Lance Alton Troxels text i bookleten till det här albumet). All konst är dupering