Gurf Morlix kom till Texas 1975 och snart kompade han galna, egensinniga kultartisten Blaze Foley, också känd som »silvertejpskungen«. Han var också hangaround till Townes Van Zandt och Guy Clark-gänget. Flyttade i början av 80-talet till Los Angeles där han mötte Lucinda Williams

Redan 1977 visade Hank Williams Jr med «The New South» att countryn var ett forum för att förvalta sydstatsrockens stolta tradition. Han har fortsatt på den vägen

Leyla McCalla har ett dovt, kort och torrt anslag när hon spelar, oavsett om hon plockar upp cellon, banjon eller gitarren. Hennes sång går i samma tonläge, återhållsamt, dovt och torrt

Som om det inte räckte med att Karen Jonas två tidigare skivor »Oklahoma Lottery« och »Country Songs« var lysande, hennes nya »Butter« är ännu bättre. Den här gången får vi en bredare ljudbild. Det börjar redan i öppningsspåret »Yellow Brick Road« med fläskiga orgelackord

Efter inte mindre än 48 album, varav 20 med Black Sorrows, är sångaren och låtskrivaren Joe Camilleri lika passionerad och entusiastisk som någonsin

I min recension av Matraca Bergs förra skiva »The Dreaming Fields« skrev jag att »melankoli, längtan och arkaiserande stämningar anger de lyriska grundackorden« i hennes sånger. Nu kommer Matraca Bergs femte skiva, »Love’s Truck Stop«

Om John Townes Van Zandt har jag har mycket hört. Skrönor, berättelser, fabler, en verklighetens berättare om vägfarare och liv bortom bergen. Bara det att födas i Forth Worth och dö i Smyrna, Hos rotdyrkare är han helig. För oss på avstånd en mästare att tillbedja

Det är något speciellt med Crystal Gayles röst. Hennes vibrato är stilrent, laddat med passion eller återhållen smärta, erotiska begär eller ett stilla vemod alltefter sångernas karaktär

Viktor Olsson kom fram 2015 om inte med dunder och brak så hördes han i alla fall. Debuten arbetades fram tillsammans med bland andra Tobias Fröberg och Peter Morén. Han hyllades och lyftes fram av Tomas Andersson Wij och Mauro Scocco bland andra

Detta är kanske världshistoriens viktigaste fältinspelningar. I alla fall bluesens. Alan Lomax gav sig 1941 åter ut på uppdrag av Archive of Folk Song at the Library of Congress i Washington för att dokumentera den amerikanska folksångstraditionens olika skepnader

När Richard Lindgren för några år sedan blev inbjuden att turnera i Italien var det början på en romans. En romans som ledde till ett par fina låtar, till exempel magnifika »Sundown On A Lemon Tree«, men som man trodde skulle rinna ut i sanden som distansromanser lätt gör

Joana Serrat har stundtals känts som en americanans Enya – för all del kompetent men med en tendens att premiera atmosfär framför musikaliskt kött. På »Dripping Springs« gör artisten gemensam sak med Israel Nash, som såväl producerar som lånar ut sitt band

Mary Karr har givit ut fyra diktsamlingar och tre uppmärksammade memoarböcker. I de senare skriver hon öppenhjärtigt om sin alkoholism, men också om hur den romerska tron räddade henne. Liksom Rodney Crowell växte hon upp på East Texas baksida

Ytterligare en stark låt från True Lies hyllade album »Hoarse«!

»First Rose of Spring« lär vara Willie Nelsons sjuttionde fullängdare. Första lp’n kom i vilket fall 1962, den första singeln fem år tidigare. Och nu, vid 87 års ålder, är Nelson fortfarande en av de stora artisterna

Med Slades munterhet, Zombies precision och Mamas & Papas goes country på kemiska substanser, ja, så märkligt låter det stundtals om “Girl Gone West», “J Mans´s Blues« och »Crying Over You«

Det har gått fjorton år sedan jag var beredd att avskriva Loretta Lynn. Då kom den katastrofala »Van Lear rose«. Den visade visserligen prov på lysande låtskrivarkonst från Loretta Lynn, men rösten bar inte och Jack Whites produktion infantiliserade ljudbilden