Recension
Persson, Lennart
Feber 2: Sånger om Kärlek
(Modernista)

Utan Lennart Persson skulle den svenska musikjournalistiken onekligen se mycket tråkigare ut.

Fanzinen Larm och Feber var banbrytande.
Feber.se med Gradvall, Lokko, Olsson och Persson var ett av de mest intressanta kulturprojekten i Sverige under modern tid.
»Feber 2: Sånger om kärlek är inget undantag; som vanligt till gränsen fylld av kunskap, passion och stilistisk skärpa ger Persson läsaren 63 stycken texter att stiga in i.

Berättelser om bland annat miserabla alkoholister, övergivna romantiker och kärlekstörstande enstörningar avlöser varandra i jämn ström. Inte någonstans under bokens drygt 400 sidor tappar författaren fokus; boken är en resa med kärleken i förarsätet och stereon på högsta möjliga volym.

Först sträckläste jag boken – därefter unnande jag mig att läsa om särskilt lysande partier, såsom texten om Howard Tates »Ain´t Nobody Home«, den om »Fairytale in New York« och den om… ja, jag kan fortsätta tills jag bockat av bokens alla artiklar för tillsammans bildar de en oemotståndlig helhet.

Första gången jag under en längre tid pratade med Lennart Persson var under en intervju jag gjorde för nu nedlagda gratismagasinet SOOM. Då stod det så här i texten:

»Det finns de som skriker efter en föryngring inom den svenska musikjournalistiken. Att de flesta av de skribenter som idag sätter getingar, plus eller vad det än må vara är fossiler som passar bäst på ett museum. Det finns de som förbereder en revolution genom att starta fanzines och andra tidningar. Som tar sig tid att skriva långa artiklar om intressanta kulturyttringar samt gör intervjuer med artister och personer som vägrar ställa sig i mittfåran. Dock finns det ingen i den yngre generationen skribenter som kan eller som ens vågar att försöka ta Lennart Perssons plats. Hans artiklar, recensioner, krönikor och intervjuer är och har alltid varit lika mycket passion som kunskap. Som läsare känner man hur Lennart brinner för det han skriver om samtidigt som han är mån om att utbilda de som läser. Och han har inga tankar på att sluta.

– Jag har skrivit i så många år och jag tycker att mina texter är bättre än någonsin tidigare så varför ska jag sluta så länge det finns någon som läser det jag skriver? Det finns skribenter som är 20-25 år yngre än mig som skriver mycket mer stabbigt och tråkigt.«

Mer än ett år senare är jag fortfarande beredd att stå bakom dessa åsikter. Än mer säker har jag blivit efter att ha läst »Feber 2: Sånger om kärlek«, som helt enkelt är omistlig för alla som påstår att de älskar musik.

/Mattias Bergqvist