Recension
Blandade Artister
Oh, run into me, but don´t hurt me: Female blues singers, rarities 1923-1930
(Subrosa/Dotshop)

Inspelningarna knastrar och sprakar. Ljudet är förbättrat, men långt ifrån idealiskt. Sången försvinner långt in i bakgrunden på vissa låtar eller så står den längst fram och vevar med armarna. Ett splittrat intryck, charm i stället perfektion.

Och det räcker bra.

Det räcker bra med röster från förflutna, röster som fick en, kanske två, ibland tre eller fyra möjligheter att sparas för framtiden, för oss. Hur dessa hedervärda kvinnor försörjde sig, hur inspelningarna kom till och varför det inte blev mer är fortfarande dolt i mörkret. Hypoteser finns, men är i sammanhanget mindre intressanta. Rösterna är det som stannar kvar. För vi må inte vara födda samma år, vi har inte upplevt samma saker men vi samlas ändå kring den eld som är det föregångna; det vi bär med oss, det som ger oss personlighet och gör oss till människor. Som William Faulkner en gång skrev: »The past isn´t dead and buried. In fact, it isn´t even past«.

Ytterligare en intressant dimension: vilka låtar är ärliga bekännelser och vilka bygger på flera lager av ironi? Åren mellan första världskriget och depressionen kan ju inte ha varit helt humorlösa, snarare borde exempelvis ironin frodas när tiden är som tuffast. Och det är så jag väljer att tolka dessa olika, ibland råa utsnitt av 24 levnadsberättelser; låtar med desperation och hopp, mänsklighet och humor. Ypperlig musik som serveras med den romantiska illusion intakt.

För det är tuffa kvinnor som berättar om sina liv, kvinnor som vägrar den utstakade vägen, som inte ger upp, som tar för sig. Och framförallt kvinnor som det inte går att ta för givet. Lucille Bogans »Pot hound blues« är ett slags soundtrack för resten av skivan, ett avstamp som är gott nog:

Now you´re layin up in my bed, between my two white sheets
I can´t see and smell nothing, but your doggone feet
And I´m thru, tryin´ to make a man of you
And if you can´t bring a job don´t you look för your daily stew

I worked hard from Monday until late Saturday night
And you´re a dirty mistreater, you ain´t treatin me right
And I´m thru cooking your stew and beans
And you´re a dirty pot hound, dirty as any man I´ve seen

/Mattias Bergqvist