Recension
Heybale
The Last Country Album
(Shuffle5 Records)

Detta är bäst.

Precis så här ska country låta i mina öron.
Musik som tänder filmscener i hjärnan. Musik där allting stämmer. Musik från ett band så tajt att man undrar hur det är möjligt.

Detta är riktig country,

Musik som lever och har ett hjärta som dunkar. Musik långt ifrån plastvärldens senaste listlåtar.

Jag har missat Heybale i Austin, Texas, trots att de spelar på Continental Club varje söndagskväll och har gjort det i åratal.

Men jag undrar: hade jag fallit lika pladask för bandet live, som jag har gjort nu efter att ha lyssnat på den här plattan? Det är nämligen en extremt välproducerad platta, deras första inspelad i en studio. Allting bara sitter där det ska; rösterna, instrumenten, de självsäkra arren, de snygga melodierna... och hjärtat som dunkar.

Kan det bli bättre än så här? Nej, detta är bäst, detta är ett band som består av musiker som älskar sin musik och som har lyckats med konsten att få precis rätt man på rätt plats.

Heybale spelar Texascountry, western swing, honkytonk – klassisk country som du kan kalla vad du vill. Inspirationen kommer från George Jones, Buck Owens, Hank, Tubb, Patsy och andra klassiska namn. Och det låter klassiskt, men med dagens dynamik i den ljudbild som de har lyckats leta fram i studion tillsammans med producenten Tom Lewis. Det kan inte bli bättre.

Här finns en sångare och låtskrivare som heter Gary Claxton. Han har den där rösten som man bara hör i riktig country och som med sin texasdialekt från första sekunden fångar örat. Jag jublade efter första textraden och sedan satt jag där tills plattan var slut och det var dags att trycka på repeat.

Här finns två veteraner som kan allt om hur country ska spelas: pianisten Earl Poole Ball, som har spelat med bl a Johnny Cash och Buck Owens, och gitarristen Redd Volkaert, som liksom Ball har jobbat för Merle Haggard. Men det är inte bara de här tre som får det att låta precis som country ska låta, det är hela Heybale och de inhoppare som kompletterar bandet här och var – inte minst Cindy Cashdollar på steel och dobro.

De flesta låtarna kommer från bandets egna profiler, men Tom T Hall har fått bidraga med »That´s How I Got To Memphis« och Willie Nelson med »Mr Record Man«.

Jag vet inte hur, men skaffa den här plattan om du gillar riktig country som country lät en gång i tiden, när den var som bäst. Kanske är detta vad titeln antyder, den sista riktiga countryplattan. Eller så följer väl Heybale upp med en till och en till...

Det är vad jag hoppas på.

/Rune Häger