Recension
Seatsniffers, The
Turbulence
(Sonic)

Runt om i västvärlden, förmodligen också i Japan och andra exotiska länder, finns det rockband som tycker att det ska låta som 1957 när man stoppar in en CD i facket och trycker på Play. Det finns ett sådant band t o m i Belgien.

Här i Sverige har vi t ex The Refreshments, som verkligen kan den här genren och får sina nya låtar att kännas som gamla bekanta första gången man hör dem. I USA finns det massor av liknande band och vissa av dem har under årens lopp spelat i en klass för sig själv. Jag behöver väl bara nämna mångsidiga NRBQ, som behärskar sin rock´n´rollformula till långt över 100 procent. Och ett annat band som ibland har nuddat vid det oåtkomliga är förstås bröderna Alvin, som med sitt Blasters har nått upp långt över takåsarna, under den tiden dä bröderna fortfarande kunde hålla sams tillräckligt länge för att klara en studiosession.

I Belgien heter bandet The Seatsniffers. Med en gitarr, en ståbas, ett trumset och en sax klarar den här kvartetten mer än väl att fånga stämningar från ett femtiotal där, i det här fallet, Eddie Cochran tycks vara en förebild. I flera låtar är det hans stuk som präglar soundet.

Men annars är det gitarristen och sångaren Walter Broes som står för de flesta låtarna.

Han vet vad han gör och vet säkert också varför man har valt att lägga in »Dark In My Heart« av Lee Hazlelwood och »Bangkok« av Alex Chilton på plattan. De inlånade låtarna visar effektivt att man kan få vilken låt som helst att förvandlas till 50-tal.

The Seatsniffers turnerar så gott som alltid runt om i Europa och har besökt Skandinavien i olika omgångar de senaste åren. Har du bandet inom räckhåll och gillar du rock´n´roll som aldrig tycks rosta, så kolla in belgarna! Tills dess kan du lyssna på den här plattan.

/Rune Häger

Lyssna på Spotify