Recension
Catch the Spirit
Goin’ Home
(Liv produktion)

Malmögruppen Catch the Spirit framför afrikansk-amerikanska gospelsånger i ett litet format och i avskalade arrangemang. Gruppen förenar skilda bakgrunder, pop och jazz. De olika stilimpulserna flyter dock samman i en organiskt verkande helhet.

Daniel Dahlqvist sjunger rytmiserat och med en jazzsångares frasering, och den mer renodlat jazzförankrade saxofonisten Christoffer Wallin svarar med blues- och swingmättade solon. Gruppen är trumlös, vilket ger musiken en rytmiskt öppnare andning. Johannes Nästesjös bas skapar rymd mer än rytm, och pianisten Ola Hedén växlar mellan precist ackordspel som ger musiken en skjuts framåt och läckert inlagda licks som fyller ut och interpunkterar, men aldrig tar över.

Så skapar gruppen en sammanhållen ram för sina personligt profilerade tolkningar av sånger som »Nobody Knows«, »Joshua Fit the Battle of Jericho«, »Go Down Moses« och »Roll Jordan, Roll«. Det är sånger som vi vant oss att höra på ett visst sätt, det är också sånger som det är lätt att uppfatta som uttjatade.

Men Catch the Spirit sätter egna avtryck på dem. Dennis Dahlqvists långsamma inledning av »Sometimes I Feel Lika A Motherless Child«, närmast försynt kompad på piano och bas, skapar en förtätad förväntan, som mynnar ut i ett flödande hardbopsolo av Christoffer Wallin. »Joshua Fit the Battle of Jericho« får oemotståndlig swingprägel, liksom »Little David Play on Your Harp« där även Hedéns pianofantasi får flöda.

»Goin’ Home« är en mycket bra skiva, som understryker att de klassiska gospelsångerna är outtömliga. Bara de hamnar i rätt händer, till exempel hos ett gäng unga och lustfyllt sökande musiker i den svenska Södern.

/Magnus Eriksson